Ovan molnen känner man vindarna.

När vi sitter i den ljusa sommarkvällens hetta, tar en till öl. Skrattar åt en massa saker. Som vad flamingos ska betyda. Att man kan använda svetten i pannan som hårgelé. Berättar jag för J att Emma också jobbar på mitt jobb. Men att jag inte har pratat med henne på över ett år, då hon svek mej som vän. Jag behövde henne, hennes tillit. Hennes vänskap i ett totalt kaos. Jag ångrar mej lite att jag sa det. För jag får berätta en lång version av allt. Allt som har hänt. J säger att han inte är förvånad av Emmas beteende. Av det han märkt av. Hennes sätt att vara. Ung. Naiv och sållar sig till flocken. Tänker inte på andra. Jag behövde (behöver) få bekräftelse. Kramar. Förståelse. Men istället lärde jag mej att ha ett ansikte av sten. När jag är bland folk. Många svek på ett år. Vi fortsätter att prata om annat, sedan sänker sig himmelen och vi traskar.

På torsdagen bär det upp i Guldhedstornet med en vän.

Ingen av oss har varit där uppe innan,

och jag kommer nog att ta en fika där uppe igen.

Underbar utsikt runt hela tornet över en stor del av stan.

Hissen var dock den minsta jag sett. Vi tar bussen ner till Korsvägen. Promenerar till Bergakungen för att se

Mamma Mia (here we go again) deras musik berör som vanligt. En snabb öl innan,

sedan ytterligare en på vägen till buss och spårvagn. Mycket prat om allt och inget.

Jag tar den senaste boken av Emelie Schepp och lägger mej för att läsa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s