Can’t hold back any longer.

Mitt sinne har under veckan pendlat. Likt en berg och dalbana. Skratt. Prat. Tyst och Holding back the tears. Tänkte prata med Tony men fick inte fram de ord jag ville få ut om saker, då många andra knappt kan se mej eller prata. Och det är och blir ett problem. Det är dags nu. Dags att börja prata med mej om det. Jag klarar mej inte längre. Kände mej rätt så olycklig under veckan som gick. Tränat tills blodsmaken dyker upp. Tröstätit.

Druckit ett glas vin blandat med salta tårar. Lägger bokläsandet åt sidan. Ser i kapp ett antal olika tv-serier. Ligger i soffan. På lördagen tar jag under mitt andra försök den dagen en lång powerwalk. Tidigare under dagen hann jag i väg fem minuter innan det börjar vräka ner regn. Stod under ett träd, och när jag kom hem hade det bildats vattensjöar i både sovrum och kök på grund av öppet fönster. Min balkong, soffan kuddar var dyblöta. Den blir aldrig det. Ofta regnar det bara in kanske tjugo centimeter Men igår regnade det på tvären. Rätt in.

En öl med två bekanta, som bara skulle bli det och lite strosande på stan, blev en helkväll. Mina vita skor är inte vita längre. De ligger i blöt. Under stora parasoll dansar vi, ovan oss spöregnar det. Jag ler. Skrattar mycket. Får mycket bekräftelse av andra. Men när jag sedan fyllehånglar med random okänd man, vars ansikte jag inte ens kommer ihåg, börjar det snurra lite väl mycket. Så jag åker hem. Själv. Vaknar upp en kylig söndag.

Ja, det regnade visst mycket igår. Avbokar bodypump-pass, för nej. Jag vet att tiden för det passet inte känns bra idag. Vit kladdkaka äts till middag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s