One life.

Jag har testat den där dejtingsajten ett flertal gånger. Pannkaka. Av allt. Sen kan jag inte se annat heller. Där inne. Så jag pausade. Och nu går jag inte in där igen.

Aha, här händer det grejer säger en kvinnlig nickade leende en dag för ett tag sedan. Jag hummar leende med stängd mun. Hummhhmmm.

Alla är fortfarande engagerade. Eller vet en massa. Och hoppas. Jag berättade det, att jag vet det. Jag har sagt det till honom. Att det är inte bara en som ska säga saker, utan båda två säger någon till mej. Det är väl bara till att säga säger någon till mej en dag då jag känner att det är ingen som vet vad jag känner till. Känslan i rummet. Känslan och atmosfären överallt. Man kan inte säga att man verkligen vill, utan att ta mer initiativ. Man kan inte säga att man verkligen vill, och sedan backa säger jag med gråt i halsen till någon för det är så känsligt. I’m exposing myself. För det är fortfarande något. Jag vet det. Han behöver prata. Jag behöver det, jag behöver få höra det. Han behöver det. Den här skolan behöver det. Sa jag till någon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s