And The sun was shining this sunday.

Söndag, och ljuset kommer närmare och närmare. Jag Ändrade i träningen redan innan jul, och det har fungerat bra. Och torsdags testade jag på Bodybalance för första gången. Jag har alltid varit intresserad av att testa detta plus yoga. Och detta är en variant av lite blandat. Ett nytt pass är redan inbokat. Och känslan av att powerwalka snabbt lite mer nu än innan, på löpbandet är lovely. Denna veckan har blivit en blandning av bodypump, cxworx, Bodybalance och löpband. I morgon ska jag och M.V testa på Zumba. Gymmet har i morgon trettio minuters -pass på många träningspass så kallat Try out monday. Är mina ben inte jättetrötta efter jobb i morgon, blir det löpband innan. Förra veckans lördag träffar jag H.N och läkarvänninan M.H för en bit mat och en öl. Varmt inne. Storm ute. Och jag softar. Tränar of course. Bakar bröd. Shoppar.

Träffar min ena bror och svägerska igår eftermiddag som är i stan för ett dygn på grund av deras väns fyrtioårsfest. Utan barn, och sex och en halv timma med tåg utan barn var tydligen wonderful. Vi tar en öl i baren på deras hotell i centrum. Vi diskuterar mammas och pappas flytt, som kommer att ske någon gång. När de har hittat ett hus de vill ha. Och sålt huset på ön. De droppade den här bomben vid jul. Och jag kommer då att bli ensam kvar i Göteborg. Och i den här delen av landet. Jag kommer inte längre att ha ett hus på en ö, som en lugn Och ro tillflyktsort. Och det känns. Rejält. Att bli all alone. Att inte ha min mamma nära. Det känns så mycket. Henne har jag alltid kunnat luta mej mot.

Men Fördelar För oss barn är om de hittar ett hus i den del av landet de vill flytta till, är att bror i Stockholm bor närmast dem, jag och bror i Bollnäs har ungefär lika långt. Min ena farbror bor också närmre, Jag kommer inte att bli ensam om att få ta hand om dem själva när de blir så gamla. Jag behöver ej ta hand om ett stort hus själv (ute på ön) Mina föräldrar vill ha en enplansvilla. Nu är huset ute på ön i tre våningar. Trappor uppför verandan. Trappor ner till brevlåda och soptunna. Stora breda trätrappor som är byggda över betongtrappor.  De vill ha närmare avstånd till sina barnbarn i Bollnäs, då vi barn inte har haft det till våra far och morföräldrar. Och inte haft någon vidare bra kontakt då de inte funnits nära. Direktflyg till/från Island från Arlanda. Om våra släktingar ska hälsa på ute på ön så kan en väg se ut Island-Köpenhamn-Malmö-Göteborg-Ön. Då landvetter inte längre har direktflyg. Många av deras vänner bor kvar på ön, men många har också flyttat. När jag pratade med ett par vänner om det här, när jag kom hem från ön på juldagen började jag gråta. Chocken sa dem. Det har lagt sig. Men det kommer nog att kännas den dag, (Mamma är sjuttio år, men jobbar fortfarande två dagar i veckan, men säger att hon kommer att sluta jobba till sommaren) till hösten, till nästa vinter eller när det nu blir.

Onsdag.

Onsdag och uppstart i skolan, där jag är på onsdagar. Kollade schemat och vi skulle mötas åtta och femton. Det är så modernt nu för tiden. Vi har en app, där lärarna lägger in allt, man kan skriva meddelanden, privat eller till alla. Desutom ser jag allt på datorn. Prata om terminen, studiebesök, skolarbetet som ska vara inlämnat i slutet på januari. Därefter teori. Klara för dagen tidigt. Klockan tolv och fyrtiofem, denna första dag. Men. Ack vad jag tänkte fel. Det var ju bara de av oss som ska gå vissa kurser, som skulle ha teori. Vi andra behöver ju inte gå. Sagt och gjort.

Efter handlat på Ica var jag hemma kvart över tio. Först tänkte jag klart jag byter om till träningskläder. Men sen. Nej, ett utomordentligt bra tillfälle att sätta sig igen med skolarbetet. Ta vara på tiden liksom. Sist satt jag söndagen innan julafton ett par timmar. Så mellan klockan elva och fyra har jag suttit framför datorn, men även med penna och papper. Allt tar mycket längre tid än vad man tror. (Kanske för att jag vill tänka, kladda, skriva på papper först innan dator och vissa program, sen allt räknande, omvandlade, plus att allt ska vara inom en viss budget) Men jag är nästan klar, sen är det dags att analysera. Vad. Varför. Med mera. Häromdagen läste jag ut boken med nästan sexhundra sidor.

La fram denna bok, som är nästa. Men öppnade den visst inte. Ännu. Hade en liten skalk citron kvar, så rev ingefära och hade i lite honung i kastrull med vatten.

Starkt och gott.

Första dagen efter alla röda dagar.

Det började väl egentligen på nyårsaftons morgon. Mina ögon är små, och jag borde vara piggare och ögonen mer öppna. På nyårsdagen var jag trött. Men tänkte mest på att det hade väl att göra med att jag kom hem väldigt sent, och att det blev både bubbel, vin och drink kvällen innan. Även M.V stod över träningspasset dagen efter nyår. Jag började lite senare på torsdagen och tänkte att en promenad till jobbet hade gjort susen. Men jag kom inte upp ur soffan, där jag satt och drack mitt kaffe till läsandet av nyheter på surfplattan. Något som jag alltid gör på morgonen innan jobb. Ingen promenad, men jobb. Hela ansiktet är svullet, jag får inte upp ögonen, de stängs när jag sitter på spårvagnen. Jag härdar ut, både torsdag och fredag. Hostan kommer. Halsen river. Känner illamående. Proppar i mej tabletter för kropp och hals. Öronen gör ont. Och jag förstår inte vad som händer. Sover natten till lördag. Mår bättre. Men halsen river och gör ont så fort jag hostar. Lugn promenad ute. Jag och M.V åker Därefter till Ikea. Något annat orkar jag inte med. Lugn lördag. Söndag, och jag och M.V testar på löpbandet och halsen. Jag visar henne även maskiner med mera. Funkar. Möter en gammal vän på gymmet, som jag möter då och då där inne. Både på pass Och uppe i gymmet. Hon är inne på tredje året på läkarlinjen, förklarar att det kan ha varit på grund av målarfärgen, när jag målade köket som utlöste svullet ansikte med mera. Måndag, kondition på gymmet och sedan lugn hemma. Tisdag eftermiddag, och gymmet funkar finfint.

Tisdag och jag är pigg. Jobba. En del av vår verksamhet kommer från och med nästa vecka flytta till andra lokaler. Två av mina kollegor och en före detta kollega, kommer att starta upp verksamheten från och med idag. De kommer ner till oss, hälsar på och äter lunch med oss. Jag kramar om henne. Det var så längesedan vi pratade. Vi sågs som hastigast i slutet på maj, pratade och kramades, när vi båda av en slump stötte på varandra. Sen har vi inte pratat, även om vi har stött på varandra under gemensamma apt-möten som vi har ibland, studiedagar eller som nu i september, när en av mina nuvarande kollegor gick pension. (Jag avstod från att gå på det stora gemensamma julminglet, det var ändå Inget riktigt julbord) Jag kan inte. Inte med de andra. Det gör för ont. När jag ser dem från min yrkeskategori. Från detta jobb. Beteendet.

När jag tidigt i höstas fick reda på av vår gemensamma enhetschef att denna kollega skulle börja på den nya verksamheten, kände jag att något hade hänt. (Även när en vikarie berättade om en sak) Vi pratade om detta redan i maj, när vi sågs. Men även innan jag slutade i mars. Och även året innan. Hur det nog skulle bli. Hur vi såg vissa beteenden. När jag jag slutade blev det värre. Med tårar i ögonen under vår lunch idag, när de hälsar på sitter jag och lyssnar. Och tårarna rinner på mej. De går inte att hejda. Hon berättar även att de, mina andra före detta kollegor undrat varför jag inte hälsar på dem. (Jag ser rakt igenom dem, de finns inte) Och jag tänker åh, herregud. De fattar fortfarande inte. De är ju en stor del av det hela. Den största delen. Att det blev som det blev. Ja, här har ni svaret. Beteendet. Det onda. Det hjärtskärande. Det tysta. Att inte prata. Skylla ifrån sig, Ögontjänandet. Härskartekniker. Skillnaden på folk och folk. Hon säger torka tårarna, sluta gråta nu (hon vet att jag blir känslig över sånt här) och var glad. Nu blir det bra.

De sista dagarna innan tjugotalet börjar.

Årets sista fredag går jag upp tidigt. Sätter mej på spårvagnen och kliver av några minuter bort. Jag är den första kunden i butiken och jag handlar inte bara målarfärg, utan även sådant som är slut, eller använt-för-många-gånger-slut. Köket ska målas om,och jag sätter igång så fort jag kommer hem.

Det är dags att sätta lite färg på köksväggarna. Beställer nya öljettgardiner på lördagen, även om de andra passar ihop till färgen. Men nu blir det mellangrå färg. De är snabba, för redan på måndagen får jag ett sms om att jag kan hämta dem hos postombudet. Och köket blir otroligt bra. Finare. Mysigare. Hemtrevligare. På lördagen fixar jag Det sista i köket, duschar och åker in till stan För en fika. På söndagseftermiddagen när jag städat Det sista i köket, pausar jag, duschar och åker ner några hållplatser för en bit mat och en öl med Rock(y)tjejen (som blev fler, innan vi insåg att vi båda skulle upp och jobba dagen efter) Måndagen är rätt såg seg, men jag lyckas ändå få in träning, den tionde träningsdagen i rad. På nyårsafton pausar jag. Tid hos frisören på förmiddagen, och definitivt ingen lust att förstöra en ny hårfönad frisyr innan en nyårskväll. Jag åker upp tre hållplatser, hem till Rock(y)tjejen.

Redan vid klockan femton är jag där. Vi fixar till oss, dricker lite bubbel, gör galliano hotshot, vi fick inte riktigt till den.

Men den var god. Efter en G&T sätter vi oss på spårvagnen till Svingeln. En buss tar oss sedan ut på landet. Bussens ändhållplats och kyligare än i Göteborg. Rock(y)tjejens vän med familj flyttade hit från våra hoods för ett par år sedan.

Och jag har inte träffat dem sedan dess, så det var ett trevligt återseende. Barn, vuxna, bubbel, raketer och musik. Vi lämnade huset en timma efter tolvslaget, då bussen tar en timma hem till stan. Sover länge på nyårsdagen, ingen klocka får ringa. Avbokar träning som är tidig kväll, då jag faktiskt enbart bara vill gosa ner mej i soffan. Nagellacket är borttaget, och i morgon väntas jobb.

So if you find someone that gives you all of her love. Take it to your heart, don’t let it stray.

Året går mot sitt slut. Ett decennium ska avslutas, och ett nytt påbörjas. Året tjugo nitton. Året som förändrade mycket. Även om alla år har förändrat saker, good. And bad, så var det det här året som kändes mest. Känns mest. Året började med obesvarade frågor. Och avslutas med obesvarade frågor. Sista dagarna innan ett nytt årtionde. Däremellan sorg, ilska, ledsamhet. Men även en fin vår sommar. En otroligt intensiv och rolig höst. Jag vill passa på att önska er ett gott nytt år. Må år tjugo tjugo bli fint. Puss och kram.

Sedan sist.

Två dagar kvar tills lite ledighet. Det behövs. Veckorna och dagarna som gått har varit blandade. En lördag traskar jag och J.F förbi en ny pub som även har ett bryggeri. Vi sköt upp kvällen från öppningsdagen och premiären av det nya stället till ett par veckor senare. Vi promenerar förbi, och in på ett annat ställe för att äta.

Där sitter vi ett tag, pratar, dricker en öl. Äter. Vi betalar, och ska bege oss ett par meter upp till den förstnämnda puben som har bryggeri i samma lokal. En annan väns bekant är en av ägarna, som även har ett litet cafė/liten pub där man varit någon gång. Ser en bekant genom fönstret. Vi pratades vid när vi var på en annan pub i oktober, när jag var ute med Rock(y)tjejen. Pinsamt att vinka genom ett fönster, och när vi väl kommer in då finns det inga sittplatser, för det är fullt. Och vi går tillbaka till det stället vi åt på. Vi kommer att hålla oss uppdaterade för att se när det är standup en söndag nästa år.

Jag jobbar. Jag tränar. Men har inte känt mej toppen i kroppen på ett par veckor. Beställt hälsokosttabletter för svullnad. För det blir jag ju på arbetet ändå. Men bestämmer mej även för att lägga upp träning på ett annat vis under hela januari. Eller från och med nu. En fredag åker jag upp till en annan vän, där sitter vi. Tre vänner och tar ett glas vin. Eller två. Pratar och diskuterar även med vännens fjortonåriga dotter och vän som kommer in genom dörren. Om livet. Om hur det är att vara tonåring. Om hur det är att vara dem. Om hur det är att vara tjej.

Och även om jag är den som förespråkar att vi tjejer, kvinnor ska kunna röra oss fritt i samhället, så är samhället på ett annat sätt. Än hur vi vill att det ska vara. Och de lyssnar. Och hör oss. De lyssnar. Tar in. Och jag är glad över att kunna få vara den där som är en av mammas kompisar som en tonåring lyssnar på. Även när man säger att man hånglar inte med någon annans kille på grund av hämnd.

Det blir ju liksom aldrig en rolig historia av det hela. Jag handlar julklappar, beställer klappar. Tittar på den där boken jag inte öppnat på två veckor. Ställer den i bokhyllan. Lägger fram en ny. Men fortfarande är den oöppnad. Än så länge.

Vi lämnade in två skolarbeten i slutet på november. (Nästa skolarbete ska in i slutet av januari) Idag hade vi julavslutning. Jag behöver inte gå någon av dessa kurser nästa år, vi var ungefär hälften som inte behövde. Och de håller nu på planera inför vårterminen. Och ett av mina arbeten vill en av våra lärare använda för kommande klasser, att visa upp. Ifall man vill ha snudd på ett A i betyg. Känns bra att man får denna uppskattning. Jag behöver verkligen all uppskattning jag kan få.

Onsdag.

Förra veckan gick min förrförra enhetschef I pension. Den första chefen jag hade på skolan i denna stadsdel jag fortfarande jobbar i. Jag hade semester då, så jag var inte med på avtackningen, även om jag var med på presenten till henne. Hon har varit inne Och jobbat då och då där jag jobbar i dag. Antingen bytt plats för en dag eller två, ätit lunch med oss eller bara hälsat på. Det är lite komplicerat att förklara hur de jobbar, tsgit över andras jobb, och hur det kommer att bli. Men vi är en del arbetsplatser som har samma chefer. That’s how it works i alla fall. Visst har jag varit arg på henne, för vissa saker. Men hon har ibland, nu vid senare tillfällen haft en ledsamhet i blicken även om hon aldrig sa något. Trots detta var hon den enda personen som sa saker rakt ut till mej, om vissa saker. Positiva. Saker som ingen annan vågade säga. Saker som ingen på skolan ville säga, trots att jag ville höra. Jag hann aldrig säga detta till henne. Visst, hon kommer säkert att hälsa på. Men I tankarna skulle jag sagt det för två veckor sedan. Och det hon sa och andra saker kan ploppa upp i huvudet fortfarande. När jag tänker på det, och henne.

Idag var det lite julmingel för oss som jobbar, har samma chefer med mera. Men jag valde att efter skolan åka hem. Byta om till träningskläder och köra bodypump-pass fyrtiofem minuter. Och därefter bodyattack-pass fyrtiofem minuter.

The sun.

Solen. Den kom. Efter en november med endast nio tio timmars sol under hela månaden, i ett ständigt mörkt Göteborg. Regn. Dimma. Mörker. Kom den.

Jag kunde ana mej till den när jag promenerade till gymmet på fredagsmorgonen.

Efter en väldigt bra träning och en skön sväng till solariet, går jag ut genom dörren och möter ett starkt sken. Det är ljust. Det är lite kallare. Men solen är här. Jag duschar och känner mej fräsch. Pigg. Glad. Hösten har varit intensiv. Men den har varit väldigt bra. Bästa hösten på länge.

Min nya mörkgrå kappa med den stora luvan som jag köpte tidigt i höstas, märker av de isiga nordanvindarna på fredagseftermiddagen när jag kommer till färjeläget ut till ön. Tror noll grader ute är max för den kappan. (Finns både på Bubbleroom och Zalando) Men solen.

Jag tror alla kan hålla med om det. Lovely.

Helgen är lugn.

En liten sammankomst med lite vin, långa långa promenader ute i friska luften, och bokläsning.

Torsdag.

När jag vaknar är det fortfarande mörkt ute.

En kaffe och Nyhetsmorgon på tv. I köket är det redan förberett för en sen morgon tidig förmiddag med vetemjöl, saffran och mandelmassa. Gånger två.

Poddar i lurarna och en kaffe till.

Ett par timmar senare

är en låda i frysen fylld med saffransbullar.

Ett gäng serier,

En redig kroppsrengörning, ansiktsmask, en kaffe till i soffan, och en del av lite julpyntande.

Långledig.

Sista veckan i november. Det går fort. Jag är ömsom pigg. Ömsom trött. Kroppen märker av mörkret. Jag kan vara pigg i hjärnan, men kroppen känns oftast som bly. Kvällsmörkret är inga problem. Men på morgonen är det svårt. Jag tränar som vanligt och jag fått med mej M.V som har en gratis månad att träna på träningsanläggningen. Mina två inlämningsuppgifter är klara och inlämnade idag i skolan. Och i morgon och på fredag har jag tagit semester. Bara för att. Bara för att vara ledig. I morgon bitti ska jag sitta i soffan, dricka kaffe i pyjamas, håret i en slarvig knut på huvudet, mjukistofflor på. Och inte tänka jobb överhuvudtaget.

Söndag.

Söndag. En väldigt lugn dag.

Avbokar cxworx och bodypump-passet för en regnig två timmars powerwalk. Lite För lite av all träning denna vecka, men behövde få röra på mej, så kondition idag.

Kommer hem igen sen förmiddag, precis när jag egentligen skulle ha startat mitt första träningspass.

Och sedan dess har det bara varit lugnt. Läst på en ny bok. Pratat i telefon. Kollat lite på en serie. Nothing else. Rätt så gott.

What a week.

Veckan börjar med en måndag och en planeringsdag. Vi möts upp allihopa på ett av hotellen här i stan. Lunch med god mat, olika rätter och sallader. Eftermiddagsfika med olika sorters bakverk och kallskuret. Tisdag och jobba.

Möts av en kollegas min, och jag förstår att idag har vi att göra. Våra vikarier har inte gjort allt, plus att det var inte speciellt rent efter dem. Vi ligger alltid en två dagar före med vissa förberedelser, plus då dagens. Dags att sätta på autopiloten och börja jobba. Helt slut, och det räckte med en tjugo minuters promenad efter jobbet, innan benen vek sig och jag fick snällt sätta mej på spårvagnen hem.

Får hem en ny tygkasse. Onsdag och skola. Inser att jag får ägna sen eftermiddag och tidig kväll till ett skolarbete, som mycket väl är mycket påbörjat på. Men är inte klar, eftersom hela förra helgen gick åt till aktiviteter, och lite av måndagen och tisdagen gick åt till att läsa lite för ett test. Avbokar mina två träningspass. Torsdag, gick inte bra på gymmet. Fredag, installerar min nya skrivare med scanner och kopiator. Bra med trådlöst och även mobilutskrifter. (Min gamla slängde jag förrförra året, var då tio år gammal)

Lördag, och jag traskar till gymmet. Det räckte med två stycken trettio minuters pass, och går hem innan bodyattack-pass fyrtiofem minuter börjar. Halsen började kärva redan på fredagskvällen. Lördag eftermiddag, och jag har gjort om hela min näringsberäkning som är en del av skolarbetet. Tänkte att jag bara skulle sitta i max två timmar, skriva lite på uppgiften och sedan omvandla ett recept och näringsberäkna. Men hemsidan kärvade och ”lägga till” och ”spara” tog flera minuter på varje klick och ingrediens. Skulle sedan ta och skriva ut själva näringsberäkningen (skrivuppgiften är ej avslutad) så jag får ut ett papper på procent och proteiner,kolhydrater och allt annat jox, då laggar sidan helt. Men tur är ju allt sparat. Dricker nu ett glas cava framför en serie.

Sunday funday.

En lugn helg igen. Egentligen skulle jag efter lördagens träning åka upp till före detta granne / kollega M och hjälpa till att organisera deras kök, i den nya lägenhet som de flyttat in i denna helg. Men jag kände att jag behövde lite tid att fixa lite i garderober hos mej, plus extra vila. Jag har sovit gott hela helgen. Tränat som vanligt.

Rostat müsli. Hämtat ut paket med nya träningstights bland annat,

vilket jag egentligen inte behöver ha. Eller, jo. Behövde ha fler tights som håller allt på plats när man kör tuffare och mer rörelsepass som t.e.x bodyattack-pass. (Har verkligen börjat gilla detta pass, finns två tider till under en vecka med instruktörer som jag känner till och vet är bra) Jag köpte ett par från en annan butikkedja för snart ett år sedan, som är otroligt bra. Dessvärre finns de inte längre. Någonstans. Stadium hade nu medlemsdagar, och jag såg ett par likvärda, beställde ett par plommonfärgade som passade bra. Och nu har jag beställt ett par till i annan färg. Fick för mej att de fanns i grönt, men det blev svart.

Började lyssna på en bok som jag egentligen ville vänta med tills den kommer ut på pocket, men kände att jag inte kunde vänta.

Började även på en ny fysisk bok.

Fick även hem ett paket med ett spikband. Spikmatta har jag sedan länge. Fick köpt en spiknackkudde i Ullared, och trots att jag inte har haft någon slags spänningshuvudvärk på jättelänge, kan denna vara bra att ha. Om ett par timmar är det dags för veckans sista träningspass.

Torsdag.

Lägga sig tidigt en lördag. Sova en timma längre. Vakna utvilad. Inga stora saker förutom träning en söndag. Slappa. Vila. Vakna utvilad och pigg även en måndag morgon. Den sista måndagen i oktober. Det är grejer det. Det var ett tag sedan.

Testade på Sh’bam för första gången en tidig måndagskväll. Inte min grej. Efter tio minuter hade jag tröttnat, för mycket förskönad danskoreografi (bland allt annat). Genomförde passet med skeptisk min. Svetten droppade inte mycket. Femton minuter kvar, och jag sträcker höger vad. Och jag haltar hem, efter att det knäckte till igen när jag skulle gå upp för trappan på gymmet. Planerad vilodag på tisdagen som väl var. Genomför dock både bodypump-pass och bodyattack-pass på onsdagskvällen. (Hade det varit det sistnämnda passet, som är betydligt tuffare och snabbare rakt igenom, med tuffa snabba rörelser hade jag kunnat förstå ifall jag hade råkat sträcka vaden, det var bara en övning jag inte klarade av att göra, snabba utfall åt sidan fram och tillbaka, fick springa på stället, istället)

Jag har fått igång läsandet lite mer på kvällar. Har nu, återigen fått en oläst bokhög som finns i sovrummet innan de lästa ska placeras i bokhyllan i vardagsrummet.

Som snart är fylld. Många får sin tidsrythm skakig vid tidsomställningen till vintertid. Men det har bara gynnat mej. Har varit väldigt pigg hela veckan, kanske för att jag även gick och la mej tidigt förra lördagen, och hade en otroligt lugn helg. Mina ögon gick från att ha varit små en längre tid, till det normala med en gång. När mannen från dejting appen frågade vad vi skulle göra härnäst, skrev jag till honom att jag inte kände så mycket. Men att han var kul att prata med, rolig att diskutera med. Får svar från honom att det låter som jag är trevlig, men inte snygg. Då blev jag lite smått putt. Skrev att han är fin, men vad har Snyggheten med det här att göra? Har inget med det att göra, för min del.

Lugnet.

Många många veckor.

Helger av aktiviteter.

Kanske har inte alla helger varit fullproppade.

Men ändå. Denna helg dock. Denna helg är helg på hemmaplan. Ibland är det flera flera helger på raken som är helt fria från saker som händer.

Men nu var det länge sedan. En otroligt lugn helg. Med träning.

Med en massa brödbak. Serier och så har jag fixat lite mer på min sko och väskgarderob.