Helgen innan denna.

Fyra dagars ledighet.

Vart tog de vägen?

Långa härliga dagar. Jag tar det ganska lugnt.

Vin på balkongen.

Jag började läsa den här boken i slutet på förra veckan. Den tog slut snabbt. Sätter upp en lampa ovanför soffan för bokläsande sen kväll.

Börjar och slutför den här boken. Jag tränar of course och på lördagsförmiddagen har jag kommit upp i femtiotusen triggz (inloggningssystem/träningstillfällen) som det heter.

En ny milstolpe och jag får en träningsväska. Nästa ”lilla” milstolpe är en proteinshake vid femtiotvå tusen. Hundra triggz per inloggning. På lördagen är det tänkt att M.V ska komma hit. Men hon får förhinder, och ringer i sista sekund. Lite irriterande, då hon kunde hört av sig lite tidigare. Men men. Jag och före detta granne / kollega M bokar två Hotellnätter i södra Sverige på semestern. Halva vecka tjugofyra har gått. Och än är den inte slut.

Fredag den sista. Och lördag den första.

Efter en tidig uppgång på fredagsmorgonen traskar jag till gymmet.

En timma, sedan en stund i solariet. Hem igen.

En dusch och fixande innan jag åker med spårvagnen till färjeläget.

Turisterna är lediga, och det är långa köer till båtarna.

Ut till ön. Och tre, eller två och en halv dag här ute.

Soffläge med en bok. Kaffe.

Middag med vin under samtal med föräldrarna.

Powerwalkar i ett blåsigt och molnigt väder efter frukosten på lördagsmorgonen.

Soffan med boken igen. Än så länge.

Sista maj.

Sista maj. Tiden springer i väg. Jag är långledig. Fyra dagar. Liksom även nästa helg.

Insåg att jag hade rätt så mycket semesterdagar. Vädret är soligt. Varmt. Blåsigt. Kallt. Molnigt. Regnigt.

Lördag förra veckan träffar jag en vän. Lunch och catching up together. Vi går långt tillbaka i tiden. I augusti har vi känt varandra i trettio år. Och har mycket eller då och då under all tid träffats, hörts av.

Själva, eller med andra. Men de senaste åren har vi inte träffats alls. Trots att vi båda två bor i stan. Och har föräldrar ute på ön. Vi kom ifrån varandra. Och våra mammor, när de har träffats på båten har väl varit dem som har uppdaterat sinsemellan.

Jag fixar till en sommarbalkong. Jobbar. Skrattar. Är pigg på mornarna. Otroligt nog. Min hy har under dessa månader blivit avsevärt mycket bättre än innan.

Tänker dock på vissa saker runtomkring. Hur allt kommer att bli. Bra. Eller dåligt.

Även annat virvlar runt i mina tankar. Jag får helt plötsligt en lång varm kram av en chef. Men inte min. Of course.

En kram som betyder värme. Gillande och betydelsefull. Men jag går mot en sommar. I morgon är det första juni.

Tänk att en kan få ha det så gött.

Jag har fortfarande ett gäng olästa böcker i bokhyllan. Bestämmer mej för att jag ska läsa ett visst antal innan jag köper någon ny. Och inte innan semestern i alla fall. Börjar med de tunnaste tänker jag. Jag går på afterwork med det stället jag tyckte om från dag ett i mars. God mat. God öl. Fint sällskap. Träffar olika vänner för ett glas eller flera på en balkong, eller hemma hos någon. Eller äter goda nässelplättar med creme fraische. Jag tränar.

Tar promenader från jobbet. Powerwalkar runt den närmaste kyrkogården. Stor. Väldigt stor. Jag har så smått börjat tänka på hur jag ska ha det med växter på balkongen. Bort med de små gråa stolarna som jag har använt till växter Och krukor. Och ut med en ställning som kommer på bild när allt är klart. Tänkte mej någon slags spaljeliknande sak egentligen. Eller en snygg stege. Vi får se. En solstol ska köpas, måste dock orka frakta hem den på vagnen. Soffan står of course kvar. Och stolen.

På helgerna är jag som vanligt. Mitt vanliga jag. Men något har hänt under vardagarna, något som jag inte känt på flera år. En glädje. En glädje som jag har eftersträvat och försökt lösa och fixa så länge under vardagar. ERA.s låt Ameno sjuder ut ur högtalarna. Högt. Klockan är 07.15. Efter frukostmötet. Många av de mornar har börjat med den låten. Jag har skrattat.

Jag har känt mej omtyckt. Jag är omtyckt. Omtyckt av kollegor. Dansat till musik under arbetstid. Samtidigt som vi har deadlines på massor av olika saker. Högt tempo. Men alla samarbetar. Även om man har sitt eget. Otroligt vilket samarbete det finns. Har inte sett det på länge. Alla ska hjälpa till med ”det här och det här”. Det finns såklart smågnäll, som det finns överallt. Men alltså…ändå.

Önskar låtar som hörs högt från den bärbara högtalaren. Ibland hörs det åttiotal, ibland reaggae, en mix av blandat. Fått pussar på kind, kramar om jag känt någon enstaka gång att/när känslor svallar över, av allt som har hänt. Som inte kommer att skrivas här. Helt Öppet. Utan mer skyddat.

När jag kanske har fått någon fråga hur allt har gått. De vet. För om jag får frågor. Så svarar jag. Fått höra att jag har spridit en positiv känsla på, över hela arbetsplatsen. Redan de första dagarna. Kom in i gänget med en gång.

En stor blandad skara människor. Med olika personligheter. Jag känner att jag kan prata med alla. Om ganska så mycket I olika kategorier.

Jag och E sprider glädje mellan oss. Denna yngling som är tolv år yngre, som bara är så glad. Jag blir glad bara jag ser honom. En glad lillebror skulle det kunna kännas som. När deras chef säger att jag sprider glädje, att arbetsplatsen har blivit positivare säger jag Tack. Det är de finaste orden jag fått höra på flera år. Jag har inte fått höra fina ord alls. Två månader. Två månader av glädje. Och att få höra ord. Få höra och se hur människor tycker om mej. Nej. Det är inte mej det är fel på.

För sån här är jag. Egentligen. På riktigt. När allt är som det ska vara.

Min längtan nu och här.

Våren är mer och mer på väg.

IsKylan kan bita sig fast vissa mornar. Regnet kan komma på tvären eller bara som dugg. Men solen visar sig då och då. Ljuset de tidiga mornarna. Och bara tanken på att vi närmar oss sommartid gör det lättare. Jag läste tillslut klart Persbrandts bok. Och trots att jag då och då slukar böcker fort, har jag inte påbörjat en ny. Livet kommer emellan, och orken går till allt utom att läsa. Men har fått hem några nya böcker på bokrean. Så vill ta nya tag i bokläsandet. Snart.

Denna veckan har jag snörvlat och hostat. Avbokat två pass på gymmet, och tagit enbart promenader. Förhoppningsvis går jag på två pass på gymmet i morgon förmiddag. Jag tror att jag klarar det, har nu fått vila och sova.

Jag bakar morotsfrallor på lördagsförmiddagen, mjölet måste få ta slut innan jag köper nytt. Tar senare en lång promenad i sol och blåst. På fredagseftermiddagen är det dags för afterwork. Vi är några kvinnor som samlas. Även ett par andra är där, bland annat C. Ett hotell firar trettiofem år och det ska firas. Det är mycket folk. Buffé Och tårta. Långa köer till baren. Sexhundra vinglas hade gått åt på bara två timmar. Plus då ölen. Två timmar senare ger vi oss av, för mycket folk. Bussen ner för backen. Förbi Korsvägen och in på ett litet ställe vid Berzeliigatan. En två öl där, blandat med prat och skratt.

Åker hem tidigt. Tar en kort promenad till Korsvägen i lätt duggregn för att ta spårvagnen därifrån.

Sova och vila är det jag behövde.

Skulle kunna ge allt.

Sol. Mitt på dagen känns det vår. När jag tar en promenad en bit hem på väg hem från jobbet känns det vår.

Mitten på februari och naivt tänkte jag att Tja, kanske dags att städa under träplattorna på balkongen. Tills jag insåg att det bara är mitten på februari. Och troligtvis blir det en snöstorm till. Och minus femton grader innan det vänder. För även om min balkong är inglasad, så håller jag för det mesta fönstren öppna.

Beställer efter två år och lite till hem en ny fitbit-klocka. Inget jag egentligen vill slösa pengar på just nu, men displayen på den gamla började flimra och försvinna. Så det blev en ny likadan. Jag har haft ett sår på ovansida vänster fot. Nu är det riktigt läkt, och jag kan ta riktiga powerwalks på löpbandet. Det var så illa att jag fick köra utfallsövningen på bodypumpen i strumplästen, eftersom såret var precis nedanför stortån. Men förra söndagen kunde jag ha på mej skor. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till min bokläsning ännu. Vet inte riktigt vad det beror på.

Kanske jag prioriterar bra serier istället. Men borde och vill komma igång snart med denna.

En vän skriver om stressfri arbetsmiljö. Även jag försöker ha det. Vilket inte har varit lätt de senaste åren i sandlådan. Förhoppningsvis blir det bättre. Eller, nu är det väl bättre, då skvaller och rykten inte passar så bra i en skolmiljö. Eller aldrig någonstans för min del. Tänk, det kanske hade varit lättare utan viskande munnar… Träffar före detta granne/kollega M för lite vin. Båda är i samma stjärntecken, och vi båda har starka viljor. Starka viljor om rätt.

Februari. Fortfarande känner jag mej blek och glåmig. Känns som om make-upen jag tar på mej på morgonen försvinner i ett kick. Och bättrar jag på under dagen, känns det konstigt. Men lägger mej i solariet under lördagsförmiddagen på gymmet. Lite fräsch måste man ju få känna sig.

Början på en ny månad.

Paus. Ibland kan det vara bra att lägga ner pennan och bara inte orka. Inte orka fokusera på att formulera ord och dagar i skrift.

Egentligen handlar det väl inte om ork. För orken finns. Rätt så pigg. Men lusten har inte infunnit sig. Att börja tänka på vad man ska skriva, eller formulera sig. Ibland tar det stopp. Utan att det för den sakens skull skulle vara något. Det är omorganisation på jobbet.

En ny regeringsbudget och vissa saker och projekt läggs på is, och vi får därför en ny arbetskamrat. Och en annan går tillbaka till sin, som vår chef även är chef över. Enhetschefen säger upp sig, och vi får snart en ny tillfällig, som var med i projektet som läggs på is på grund av M Kd-budgeten. Vi får ändra i vårt schema, för nu ska vi dela vissa saker på tre personer. Istället för två och en.

Jag äter middag på stan med ett gäng kvinns i olika åldrar.

Innan och efter ett par öl. Har träffat många av dem innan. Så både nya och gamla vänner och bekanta.

Tränar nåde styrka och kondition. Som vanligt. Persbrandts bok har inte blivit inte öppnad sedan efter nyår. Ingen bokläsning sedan dess. Och jag får börja med en annan bok istället. Ljuset. Ljuset börjar åter infinna sig längre Och längre på dagarna. När det är ljust halv fem, gör mycket. Naglarna är fortfarande sköra och går av, eller skivar sig. Händerna smörjs in med många krämer. Och jag ska försöka skriva lite mer.

Och när himmeln fortfarande är ljus klockan sexton noll noll.

Dagarna rullar på. Jobb onsdag till fredag. Lugna puckar då det fortfarande är jullov. Jag tränar på onsdagen, ser alla tre avsnitt av Jonas Gardells serie De dagar som blommorna blommar på Svt play. Lite fram och tillbaka i tiden, men väldigt sevärd. Före detta granne / kollega M kommer förbi på sen torsdagseftermiddag. Under tre timmar avverkar vi fortsättningen där vi slutade sist vi sågs, hördes av. Det är känslomässiga stunder, allvar och försök till någon slags förståelse om varför allt är som det är. Hos oss båda. I bådas liv och rörelse. Vi pratar om sex, den där närheten som är så viktig. Jag är glad för hennes skull, att hon är lite nyförälskad i en man. Trots att hon går igenom ett totalt kaos på andra sidan med tårar, ilska och en hopplöshet i bröstet. En annan vän avbokar vår afterwork för fredagen. Och efter en dusch på fredag efter jobb, lite plockande hemma åker jag upp till före detta granne / kollega M där hon bor nu. M.B är även där, och vi dricker lite Prosecco. Pratar, diskuterar livet it self. Får numret till M.s dotter 13 år, för kanske kan hon lyssna lite på mej? Ta det lugnt hemma hos mej någon gång. Vill gärna hjälpa till. Som vänner gör för varandra.

Börjar senare läsa boken som blir årets första. Går till gymmet på lördag morgon. Fixar ihop triggz (på inloggningen) som är en sportflaska denna gång.

Tänker att jag ska försöka komma ihåg att hämta ut proteinshakes och bars som man bland annat får som belöning av intjänade triggz. Då och då, när man uppnår dem. Lördag eftermiddag och jag har läst i kapp de tidningar som jag inte läst.

Ledigheten.

Ledigheten. Ingen stress. Ta allt som det kommer. Varva ner. Lugna dagar gör alla människor gott. Så även för mej. (OCH mina naglar! Min kropp! )Mina lediga dagar har blandats med allt möjligt.

Jag har rostat ny müsli. Med det som fanns kvar i skafferiet. Av just de ingredienserna. Bakat mer bröd, trots att jag har i frys.

Mest för att jag hade jäst i kylen. Den går ju bra att frysa och använda senare också. Blir väldigt bra degar ändå. Just as you know. Ta bara bort jästen från pappret innan den tinar. Men ändå är det på något sätt kul att stå där i ett varmt kök.

Mjöl på händerna. Kinderna blossar. Lurar I öronen. Inte känna den där känslan av att en lördag då man ska hinna både det ena och det andra. Samtidigt som man ska kunna vila upp sig. Jag storstädar hela köket.

Jag tränar både det ena och Det andra. Många dagar i rad. Typ tio. Tio med bodypump-passet i morgon förmiddag. Ett nyårsspecial på anläggningen. Så man kan ju säga att jag har haft ett litet träningsmaraton. Mest För att jag faktiskt orkar träna något varje dag. Powerwalk ute. Powerwalk inne på löpband, med uppförsbacke i intervaller. Bodypump-pass som både är trettio minuter. Och sextio minuter på olika dagar. Cxworx-pass (trettio minuter, bål/core) fick jag in också, innan bodypump idag söndag Ok. V frågade när jag hade tänkt att börja med det passet, och det är intensivare på pass än att köra magövningar själv. Pjuh. Höll på att dö. Passet finns ju olika dagar, så det är ju bara att välja dag. Och Egen lugn styrka har jag även kört.

Jag åker ner till stan för att träffa en vän. Äta gott.

Dricka gott, utan den där filmen som vi skulle se. Som var utsåld. För så klart, det är ju storhelger nu. Jag tittar på serier.

Dricker ett glas rött hemma. Lite för tunn, men nu har jag ju köpt det. Pratar i telefon. Handlar på Secondhand. Läser ut en bok. Eller ska, den är snart slut.

Solar en stund i solarium på gymmet, där man nu betalar genom en app. Träffar en annan vän för öl och söndagsmiddag på en närliggande sportbar. När vi är på vår tredje och sista öl kommer en man fram till oss och säger att vi påminner om hans döttrar.

Han ska gå hem, men köper fyra öl till oss. Eh, jaha. Ok. Så vi får väl klämma i oss ölen då.

Julen.

Jag avbokar som sagt bodypump-passet på söndagen, kör egen träning istället. Kom ju på att det är söndag. Och båtarna ut till ön går ju inte lika ofta då.

En lugn söndag. Jag träffar min barndomsvän N på båten ut, och vi pratar. Dåligt samvete för att vi aldrig ses eller hörs av så mycket längre. Jag mötte henne på hamnen i höstas, vi sa att vi skulle ta en afterwork i december.

Vilket inte blev av. Vi tjejer, alla vi ses aldrig längre. Livet. Livet kommer emellan. Hon berättar om hennes pappa. Jag visste att han var dålig. Men inte hur. Exakt allt.

Jag har bara fått lite uppdates då och då från mamma. Just vid såna här tillfällen är det då man inser hur värdefullt allt är. Relationer. Vänskap. Att höras av. Mötas upp. Hålla kontakten. Ringa upp.

I snart trettio år har vi haft huset på ön. Inga dyra julklappar i världen är bättre än bra relationer och bra taking care of.

På julaftons morgon promenerar jag och mamma på den nya promenad/naturslingan som har byggts nära vårt hus. (Den andra finns på andra sidan av ön.)

Varje onsdag har en del pensionärer gjort gångstigar och små broar, så det kan bli en slinga, utan att behöva klättra över berg och snår. När Carola sjunger på tv, precis innan vi ska äta julmaten tänker jag att om N.s pappa är klar i huvudet idag, skulle han säga jasså, e ho den ongen ude på öa. Det va på tin i sin sjukhussäng, när de är där och hälsar på. Och hon gett honom en kram från mej. Kan inte låta bli att le. För honom kommer vi alltid att vara skitongar. Som blev tonåringar, unga vuxna. Och sedan vuxvuxna. Julmaten är nu uppäten, en snaps dansk akvavit.

Isländskt rökt lammkött och i år är även laxen från Island. Som min ena morbror fiskat. Det är tyst utanför huset. Inga mopeder eller golfbilar. Bara tyst. Tyst. Lugnet. En kaffe i soffan med familjen.

Tredje advent.

Tears and Pearls, jag har ett mission till dej säger en av två instruktörer som har bodypump-passet på söndagar. På Lucia har vi lite happening i x-anläggningen. Flera halvtimmes-pass, och nu är det hög tid att du kommer dit och hälsar på! Jag som är bekväm av mej har inte varit där på grund av det är en bit att gå, från hållplatsen, lång backe och Tja… Du och V kan ju åka dit ihop, ni är ju grannar! V är en kvinna som jag oftast har stått bredvid på passet, en dag kom vi på att vi bor i samma huslänga.

Dessutom har vi en till gemensam sak på grund av mitt jobb. Det kom vi på eller fick veta när vi båda två började prata om att båda två har guld plus abonnemang, men oftast, eller alltid hänger på samma träningsanläggning. Och aldrig tränar i centrum,(eller annanstans) trots att vi kan. Så i torsdags gjorde vi olika pass på annan anläggning. Ska jag dit igen, får jag gå när det är ljust,så jag ser vart jag ska. För nu åkte vi bil. Träningsveckan har varit ok. Idag fick jag till ett två timmars pass. Cardio innan bodypump.

Börjat på en ny bok. Och en lugn söndag.

Höstens sista vilja.

Strax efter klockan tjugotvå på fredagskvällen tar jag av mej mina stövlar med klack. I över tretton timmar har jag haft dem på. Frusen och trött landar jag hemma efter en intensiv dag och kväll.

Jag slår upp ett glas rött vin och sjunker ner i soffan med ett par tidningar som jag varken hunnit eller orkat läsa tidigare. Två av dem hade jag med mej upp och ner till Eskilstuna, men blev aldrig lästa. Jag ställer klockan, men vaknar på riktigt istället en och en halvtimma efter. Inser att gymmet på morgonen inte hinns med innan Rock(y)tjejen kommer med hennes kartonger till mitt förråd, men gjorde trots förkylning ett bra två timmars pass på torsdagen. Blev en enkel, powerwalk istället. Efter en varm höst kom kylan. Nollgradigt men även minusgrader. Poff. Och man blir lika förvånad och frusen varje gång. Läser ut förra boken.

Och under lördagseftermiddagen börjar jag på en ny. Jag varvar ner, taggar ner ett par timmar innan en vän, även hon fyllt jämnt kommer förbi.

Jag tänder ljus i vardagsrummet, lägger bubbel på kylning. Snacks I olika skålar. Fram med även rödvinsglas.

Tar fram presenten som egentligen skulle ha getts när en sjukdom bröt ut för ett par veckor sedan. Och i morgon blir det åter jobb.

The cold and one fifty year old.

I en vecka och lite till har jag gått på jobbet Och känt mej lite hängig och tung huvudet. Att jag inte direkt valde att vara hemma är väl för att en kanske tror att det ska gå över, eller att om en tränar så bryter det ut till en riktig förkylning. Men nä. Det gjorde det så klart inte. För det är ju det där med samvetet. Inte dödsförkyld, då jobbar man. Speciellt om vi inte är alla ordinarie på jobbet. Men nu, onsdag torsdag är jag hemma. Vila bort en liten förkylning som inte är stor, men vilandet behövs. Eller rättare sagt, inget spring på jobbet.

Börjar på en ny bok. Dock blev det en liten sväng ner på stan igår eftermiddag kväll. Bokat sedan ett bra tag. Ias hemlis har ju fyllt jämnt, så det skulle ju så klart firas.

En stund på Hotell Pigalle, en present, för att sedan åka till Moon Thai Kitchen.

Gillar det stället. God mat. Bra service.