Torsdag.

Lägga sig tidigt en lördag. Sova en timma längre. Vakna utvilad. Inga stora saker förutom träning en söndag. Slappa. Vila. Vakna utvilad och pigg även en måndag morgon. Den sista måndagen i oktober. Det är grejer det. Det var ett tag sedan.

Testade på Sh’bam för första gången en tidig måndagskväll. Inte min grej. Efter tio minuter hade jag tröttnat, för mycket förskönad danskoreografi (bland allt annat). Genomförde passet med skeptisk min. Svetten droppade inte mycket. Femton minuter kvar, och jag sträcker höger vad. Och jag haltar hem, efter att det knäckte till igen när jag skulle gå upp för trappan på gymmet. Planerad vilodag på tisdagen som väl var. Genomför dock både bodypump-pass och bodyattack-pass på onsdagskvällen. (Hade det varit det sistnämnda passet, som är betydligt tuffare och snabbare rakt igenom, med tuffa snabba rörelser hade jag kunnat förstå ifall jag hade råkat sträcka vaden, det var bara en övning jag inte klarade av att göra, snabba utfall åt sidan fram och tillbaka, fick springa på stället, istället)

Jag har fått igång läsandet lite mer på kvällar. Har nu, återigen fått en oläst bokhög som finns i sovrummet innan de lästa ska placeras i bokhyllan i vardagsrummet.

Som snart är fylld. Många får sin tidsrythm skakig vid tidsomställningen till vintertid. Men det har bara gynnat mej. Har varit väldigt pigg hela veckan, kanske för att jag även gick och la mej tidigt förra lördagen, och hade en otroligt lugn helg. Mina ögon gick från att ha varit små en längre tid, till det normala med en gång. När mannen från dejting appen frågade vad vi skulle göra härnäst, skrev jag till honom att jag inte kände så mycket. Men att han var kul att prata med, rolig att diskutera med. Får svar från honom att det låter som jag är trevlig, men inte snygg. Då blev jag lite smått putt. Skrev att han är fin, men vad har Snyggheten med det här att göra? Har inget med det att göra, för min del.

Red red wine.

Helt slut efter denna vecka. I kväll blir det bara soffa, ett glas vin och lite nötter. Efter bodypump-passet i onsdags stannade jag kvar även denna gång och körde bodyattack-pass i fyrtiofem minuter.

Det gick lättare denna gång, men det är så ofantligt fartfyllt. Någon skrek i slutet Jag orkar faan inte mer. (Det var inte jag) Men instruktören är bra, taggad och glad. Jag brukar ju oftast enbart köra kondition på löpband, crosstrainer eller powerwalk ute. Men nu testar jag på det här, någon gång ska jag även hänga med på Zumba och Sh’bam.

Brukar ju inte gilla att skutta runt, hoppa fram och tillbaka och dansa på grupptränings-pass. Men men, bra att variera sig. Håller även på med en liten inlämningsuppgift, mestadels uppdateringar, men skriva förklaringar om varför si och så är rätt jobbigt.

Jobbet går annars bra. Härligt att inte jobba helger som de andra gör. Att vara ledig. Jag träffade även mannen för en andra dejt och lite öl den här veckan. Men jag känner fortfarande ingenting. Han är trevlig. Kul att prata med. Som en vanlig kompis typ. Men känner ingen attraktion. Jag känner inget. Han sa dock att han hoppades på något mer, men jag får vara den trevliga som skriver och tackar för mej. En fredagskväll i soffan, men upp i morgon för träning och ett stund i solariet.

Höstens snabba framfart.

Veckan går i rasande fart. Mycket att göra. Måndagen är seg. Eller, jag är seg. Lämnar träningsväskan på jobbet och tar en promenad hem istället. Känns som om varje jag jag är utanför Göteborg blir jag lite småförkyld. Ok, rätt Seg efter förra helgen ska väl också tilläggas.

Tisdag direkt hem efter ett långt apt-möte. På onsdagen har jag bokat in ett ett fyrtiofem minuters bodypump-pass. Träffar på Finlandssvenskan inne i salen, och det var evigheter sedan. Säger att det är underbart att se henne och det var länge sedan vi sågs, dessutom var hon inte med när C.B var hemma en sväng från Madrid i slutet på augusti. Direkt därefter ett fyrtiofem minuters bodyattack-pass i samma sal.

Första gången för min del, och min granne ville att jag skulle testa det. Ett fartfyllt pass där det inte är många sekunders vila. Jävlar. Höll på att dö kändes det som. En timma efter att passet var avslutat kunde jag knappt gå. Men har bokat in det igen nästa onsdagskväll för att testa igen.

Torsdags promenaden till jobbet, blev en promenad på fredagsmorgonen istället. (Började lite senare både torsdag och fredag)

Fredagskväll och jag slappar i soffan, beslutar mej för att avboka/skjuta upp en andra dejt med en man på söndagen. Behöver komplett vila i lägenheten, eller typ göra ingenting efter träningen i morgon förmiddag. Då det har varit fartfyllt i två veckor, och jag har inte hunnit med mej själv riktigt. Får se om han svarar tillbaka.

Tränar på lördag förmiddag. Cxworks och bodypump. Trettio minuter vardera. Har nu precis bryggt en kopp kaffe, sköljt ur hårfärgen ur håret, duschat, fixat kroppen för en lördagskväll på en kvarterskrog, i en annan stadsdel med mat och lite öl med vänner.

Fredag.

Laddade ju ner en ny dejting-app. Den är lite mer intressantare än den andra. J.F tipsade mej om den, då hon hade varit inne på de jag hade haft innan. Har lite kontakt med vissa där. Borde nog fylla i lite mer fält dock. Jag får helt enkelt inse att andra män inte vill ha mej.

Veckan har varit regnig. Har tränat. Körde bland annat bodypump fyrtiofem minuter. Första gången. Bara kört trettio och sextio innan. Där är det en kombo av Axel och utfallsövningen ihop. Samma gäller triceps och biceps övningen.

Varit på trygghetsvandring med några i grannsamverkangruppen. Ställt klockan på en halvtimma tidigare.

Promenerat en bit till jobbet två mornar, då cykeln måste fixas lite. Ska kolla läget med bakdäcket i morgon bitti innan jag kör ett pass trettio minutercxworx och trettio minuter bodypump.

Ny vecka.

Frisk luft från regnet. Regnet som vräker ner. Droppar som nuddar min panna. Frisk luft. Jag drar in den friska luften genom näsan, och genast när jag tänker att jag är redo för hösten.

Så kommer sommaren tillbaka. Ställa tillbaka sinnet på sommar ett par dagar till. Med andra ord. Vart la jag mina skor? Vilken klänning ska jag ha som är bra att ha efter en varm arbetsdag? Jag pysslar fortfarande hemma, med lite av varje. Samtidigt som jag vissa eftermiddagar är helt slut, då jag trodde att en påbörjan till en förkylning var på gång. Halvslumrande låg jag där en dag efter jobbet, med halvöppen mun och halvöppna ögon.

Lyssnade på ljudbok. Ikeas budbärare kom med byrån jag beställt, plus en till golvlampa. Först efteråt inser jag att jag hade ju kunnat beställa ett nytt sofford samtidigt. Men det är lätt att vara efterklok. Jag och J.F träffas över en två öl på fredagen. Pratar mest om relationer, dejter och sex.

På lördagskvällen efter träning bok och vila åker jag till andra långgatan. C.B är på snabbvisit i Gbg.

Och har med sig sin spanske pojkvän som hon träffat under sitt senaste halvår i Madrid.

Och hon kommer inte att flytta hem. Än. Vi blir ett gäng. Och vissa har jag inte träffat på över ett år. Kram och pusskalas. Och det är ju det där Vi träffas för sällan! Varför? Vi sågs ju så ofta förr! Jag laddar ner en ny dejting-app.

Jag gillar inte och vill inte bli ignorerad. Är man vuxen, är man vuxen nog att kommunicera. Sms. Telefon. Chatt. Oavsett svar. Jag vill ha svar. Man för en konversation. På ett vuxet sätt.

Dark horse – It’s a yes or no, no maybe. So just be sure before you give it up to me. If you get the chance you better keep her.

Don’t get me wrong. Men jag gillar singellivet trots att jag mer än jättegärna skulle vilja ha någon bredvid mej i soffan. Äta middag ihop med. Hitta på galna upptåg med. Sex. Hångel. Film. Slappa. Kanske är det det där med att kunna ha egentid jag menar. Jag är ju van att vara själv. Ingen som retar sig på att jag ligger i soffan Och pillar navelludd i fem timmar. Eller att jag glömmer att ta med soppåsen när jag går ut genom dörren. Trots att den faktiskt står precis vid dörren. Alltså, jag kan vara så glömsk med vissa saker. Kan ta ut en tampong, och två timmar senare tänker jag satte jag in en ny?

Men jag saknar det där med att prata i telefon med någon man gillar. Sms. Göra upp planer. Eller bara vara spontan. Och att någon känner mej lika bra som mina vänner gör. Att kunna presentera en man för mina vänner, som jag verkligen gillar. Jag kan känna mej rätt så misslyckad ibland. För jag är ju lika mycket singel som alla de där männen som är kvar på alla dejtingsajter i all evighet. Som man alltid har sett när man har loggat in. Och så tycker man att de är patetiska. Fast det är ju jag med då. Men det värsta är väl de som kommenterar det. Hur går det med dejtandet? När ska du träffa någon? Och jag tänker, men va fan. Skit du i det. Jag mår väl inte bättre för att någon kommenterar det. (Om jag inte har sagt det själv då i sammanhanget) Jag gillar inte (numera) att prata om dejting. När jag inte är tillfredsställd i situationen. Förr kunde jag prata om allt. Skriva om allt. Men ju mer tiden går, desto mer tyst är jag. Känner ibland själv hur jag kan censurera mej själv. Låta skrivandet vara tyst. Vara tyst om mina känslor. Allt för att inte verka desperat. För när man söker bekräftelse kan det verka så. Jag vill att allt ska komma naturligt. Naturligt och lätt.

Jag är inte så himla romantisk av mej. Och skulle väl mest bli generad över tusen ballonger eller massa presenter. Dessutom tar det mej forever att hitta presenter själv, för jag har dålig fantasi när det kommer till julklappar till exempel. Laga mat och ge mej ett glas vin medan maten puttrar på spisen, så är jag nöjd.

Annars då.

Jag märker att jag skriver ordet kärlek rätt så ofta numera. Kanske för att jag känner saknaden av kärlek i någon man. Fast ändå så orkar jag inte leta. Kan sitta med fem matchningar, men ändå inte orka börja. För efter varje misslyckad dejt, eller ny matchning, så måste man börja om. På nytt. Med allt. Någon dejt hit eller dit för ett bra tag sedan. Men inget för mej. Eller jag för dem.

Jag tycker att det var lättare förr. Man sprang på krogen. Flörtade. Hånglade. P r a t a d e. Dansade. Antingen bytte man nummer, eller Hoppade in i en taxi med någon kille slash man. Hade sex. Antingen började man dejta, blev kk.s eller så var det bara en walk of shame efter ett one night stand. Man orkade chatta på dejtingsajter i mer utsträckning än i skrivandets stund.

Ju äldre jag har blivit, eller i rätt så många år har jag märkt av att random okända män kanske tror att det går hem att skriva puss och kram, Gud vad du är snygg. Och tror att man ska gå på dejt bara efter just den, och den enda meningen.

Jag hjälpte Rock(y)tjejen lite med en profil på en dejtingsajt. Hon är nu tillräckligt stabil efter hennes separation från A, trots lite bräcklig. Hon blev lite scared över att hon hade fått över fyrtio mail på bara en halvtimma, utan att hon ens hade skrivit en presentationstext. Välkommen till landet välja och vraka skrev jag i ett sms till henne. Hon skrev att om hon skulle radera de mail som endast innehöll ord eller meningar som Hej baby, Hej, Sötis, Vad snygg du är etc skulle hon inte haft ett enda mail kvar. Jag skrattade och skrev True that!

Och förr, när man dejtade i mer utsträckning. Då blir det liksom att den jag dejtar slash dejtade a l l t i d hittar sin drömkvinna e f t e r de eller samtidigt som de dejtade mej. Kul på hjul. Inte konstigt att man inte orkar. Rycker på axlarna och tänker fuck it. I’m awesome anyway.

När sekunder och minuter blir till år.

Dagar i november blir till dagar i december. Det rullar på. Jag vilar rätt så bra sista veckan i den sista höstmånaden, men det blir även träning och annat ändå. Hinner springa på två dejter. Och förkylningen. Jag är toppenfine i ett par dagar, sen gör det lite ont i bihålorna. Eller lite i halsen. Sen blir det toppenfine igen. Det rullar på. Kan man säga. Köper en sån där julstjärna på fot. En billig sak. Ville inte sätta en av adventsstakarna i vardagsrummet, då jag har en hel del växter där.

Det där med att pynta en massa är inte min grej. Det blir lite här. Och lite där. Det räcker så. Men hittar jag något snyggt på stan, kan jag köpa. Bortrensning av jul brukar ta en kvart några dagar efter nyår. Fick feeling att måla mitt soffbord vitt. Så det blev lite kaos in the livingroom. Grejer överallt. Något jag kan få lite småpanik över. Gillar’t inte.

På lördagen går jag på adventsmingel i Linnéstan. Jag är skitsnygg, makeupen perfekt, jag är pigg och glad. Tre timmar efter att jag har sagt att nu är det dags att gå hem, det är ju en dag i morgon också. Då åker jag och en väninna hem. Andra söndagen i rad jag är småseg på grund av att det blev sent, för sent eftersom jag ska upp i tid. Vill ha ett par timmar vakentid innan bodypump-passet. För antingen får man ju tänka på att avboka kvällen innan, eller fyra timmar innan passet börjar. Så när det är näst näst sista övningen på bodypumpen som är bicepscurls (med stång) så hör jag instruktören ropa Tears and Pearls vart har du naveln någonstans? Jag tittar upp, och på henne. Fattar inte. Tills jag märker att just vid det här setet i denna övning (gör ju olika kombinationer under en låt) att jag har stången uppe vid bröstet Och inte längre ner, när vi ska köra tre pulsar och ett litet stopp innan vi släpper ner stången i startläge igen. Ett par veckor till, sen är det dags för julledigt.

Tankar i regnet.

När jag hittade den här artikeln under, av en slump faktiskt. Så tänkte jag att det stämmer ju. Mycket och väl. Så brukar ju det se ut, ja inte hos alla. Naturligtvis inte. Definitivt inte. Men det finns en del som har stuckit ut genom åren. För vad är det som är så intressant med att stalka och kolla andras liv om man inte vill vara en del av det? När man liksom inte ens orkar ta tag i saker. När man tänker i morgon ska jag göra det. Men gör det inte. Eller nästa vecka. Eller efter semestern eller what so ever. Det finns inget i morgon, eller nästa vecka. För med de argumenten så är man lat inte hundra procent säker. Då tillför man ju inget ändå. Satt och kollade igenom min mobil för ett tag sedan. Och den måste rensas. Det får bli till helgen.

You’d better push the button.  

Tinder alltså. Det trodde jag inte. Jag laddade ner appen som ett tidsfördriv. För att se hur den fungerar. Och nu vet jag. Det är väldigt lätt att få matchningar om man swipear höger. Märkte jag efter en stunds användande. You have to be careful.  Jag tackade även nej till en dejt häromdagen. 

Om Henrik. Måndagens och tisdagens konversation var nog den mest normala konversation vi har haft någonsin. Trots att det blev lite vajsing.  Jag blev paff när han ställde en speciell fråga. Men spann vidare på den med en gång… Men fick även sagt det viktigaste. Men På riktigt. Det är nu eller aldrig. Nu eller aldrig. Hoppa upp på tåget, testa och kör. Visa mej färdriktningen. Utan gps. Visa mej det jag vet. Allt jag vet om. Allt jag vill. Nu. 
Fan. Jag har inget vin hemma. 

Come here and let me love you.

Hur kan det vara så svårt för karlar att se att de har fina kvinnor inom räckhåll?  Hur kan det vara så svårt för män att inse? Hur kan det vara så svårt för män att ta ett fakking jävla steg? Hur kan karlar vara så tröga och sega? Att de inte inser att det finns kvinnor som är för jävla bra. Kvinnor som tål att tänkas på. Kvinnor som har ett jävlar anamma i sig. Grymma. Stolta. Starka. Kvinnor som är som jag. Kvinnan som är jag. Hur svårt ska det vara?