Dark horse – It’s a yes or no, no maybe. So just be sure before you give it up to me. If you get the chance you better keep her.

Don’t get me wrong. Men jag gillar singellivet trots att jag mer än jättegärna skulle vilja ha någon bredvid mej i soffan. Äta middag ihop med. Hitta på galna upptåg med. Sex. Hångel. Film. Slappa. Kanske är det det där med att kunna ha egentid jag menar. Jag är ju van att vara själv. Ingen som retar sig på att jag ligger i soffan Och pillar navelludd i fem timmar. Eller att jag glömmer att ta med soppåsen när jag går ut genom dörren. Trots att den faktiskt står precis vid dörren. Alltså, jag kan vara så glömsk med vissa saker. Kan ta ut en tampong, och två timmar senare tänker jag satte jag in en ny?

Men jag saknar det där med att prata i telefon med någon man gillar. Sms. Göra upp planer. Eller bara vara spontan. Och att någon känner mej lika bra som mina vänner gör. Att kunna presentera en man för mina vänner, som jag verkligen gillar. Jag kan känna mej rätt så misslyckad ibland. För jag är ju lika mycket singel som alla de där männen som är kvar på alla dejtingsajter i all evighet. Som man alltid har sett när man har loggat in. Och så tycker man att de är patetiska. Fast det är ju jag med då. Men det värsta är väl de som kommenterar det. Hur går det med dejtandet? När ska du träffa någon? Och jag tänker, men va fan. Skit du i det. Jag mår väl inte bättre för att någon kommenterar det. (Om jag inte har sagt det själv då i sammanhanget) Jag gillar inte (numera) att prata om dejting. När jag inte är tillfredsställd i situationen. Förr kunde jag prata om allt. Skriva om allt. Men ju mer tiden går, desto mer tyst är jag. Känner ibland själv hur jag kan censurera mej själv. Låta skrivandet vara tyst. Vara tyst om mina känslor. Allt för att inte verka desperat. För när man söker bekräftelse kan det verka så. Jag vill att allt ska komma naturligt. Naturligt och lätt.

Jag är inte så himla romantisk av mej. Och skulle väl mest bli generad över tusen ballonger eller massa presenter. Dessutom tar det mej forever att hitta presenter själv, för jag har dålig fantasi när det kommer till julklappar till exempel. Laga mat och ge mej ett glas vin medan maten puttrar på spisen, så är jag nöjd.

Annars då.

Jag märker att jag skriver ordet kärlek rätt så ofta numera. Kanske för att jag känner saknaden av kärlek i någon man. Fast ändå så orkar jag inte leta. Kan sitta med fem matchningar, men ändå inte orka börja. För efter varje misslyckad dejt, eller ny matchning, så måste man börja om. På nytt. Med allt. Någon dejt hit eller dit för ett bra tag sedan. Men inget för mej. Eller jag för dem.

Jag tycker att det var lättare förr. Man sprang på krogen. Flörtade. Hånglade. P r a t a d e. Dansade. Antingen bytte man nummer, eller Hoppade in i en taxi med någon kille slash man. Hade sex. Antingen började man dejta, blev kk.s eller så var det bara en walk of shame efter ett one night stand. Man orkade chatta på dejtingsajter i mer utsträckning än i skrivandets stund.

Ju äldre jag har blivit, eller i rätt så många år har jag märkt av att random okända män kanske tror att det går hem att skriva puss och kram, Gud vad du är snygg. Och tror att man ska gå på dejt bara efter just den, och den enda meningen.

Jag hjälpte Rock(y)tjejen lite med en profil på en dejtingsajt. Hon är nu tillräckligt stabil efter hennes separation från A, trots lite bräcklig. Hon blev lite scared över att hon hade fått över fyrtio mail på bara en halvtimma, utan att hon ens hade skrivit en presentationstext. Välkommen till landet välja och vraka skrev jag i ett sms till henne. Hon skrev att om hon skulle radera de mail som endast innehöll ord eller meningar som Hej baby, Hej, Sötis, Vad snygg du är etc skulle hon inte haft ett enda mail kvar. Jag skrattade och skrev True that!

Och förr, när man dejtade i mer utsträckning. Då blir det liksom att den jag dejtar slash dejtade a l l t i d hittar sin drömkvinna e f t e r de eller samtidigt som de dejtade mej. Kul på hjul. Inte konstigt att man inte orkar. Rycker på axlarna och tänker fuck it. I’m awesome anyway.

När sekunder och minuter blir till år.

Dagar i november blir till dagar i december. Det rullar på. Jag vilar rätt så bra sista veckan i den sista höstmånaden, men det blir även träning och annat ändå. Hinner springa på två dejter. Och förkylningen. Jag är toppenfine i ett par dagar, sen gör det lite ont i bihålorna. Eller lite i halsen. Sen blir det toppenfine igen. Det rullar på. Kan man säga. Köper en sån där julstjärna på fot. En billig sak. Ville inte sätta en av adventsstakarna i vardagsrummet, då jag har en hel del växter där.

Det där med att pynta en massa är inte min grej. Det blir lite här. Och lite där. Det räcker så. Men hittar jag något snyggt på stan, kan jag köpa. Bortrensning av jul brukar ta en kvart några dagar efter nyår. Fick feeling att måla mitt soffbord vitt. Så det blev lite kaos in the livingroom. Grejer överallt. Något jag kan få lite småpanik över. Gillar’t inte.

På lördagen går jag på adventsmingel i Linnéstan. Jag är skitsnygg, makeupen perfekt, jag är pigg och glad. Tre timmar efter att jag har sagt att nu är det dags att gå hem, det är ju en dag i morgon också. Då åker jag och en väninna hem. Andra söndagen i rad jag är småseg på grund av att det blev sent, för sent eftersom jag ska upp i tid. Vill ha ett par timmar vakentid innan bodypump-passet. För antingen får man ju tänka på att avboka kvällen innan, eller fyra timmar innan passet börjar. Så när det är näst näst sista övningen på bodypumpen som är bicepscurls (med stång) så hör jag instruktören ropa Tears and Pearls vart har du naveln någonstans? Jag tittar upp, och på henne. Fattar inte. Tills jag märker att just vid det här setet i denna övning (gör ju olika kombinationer under en låt) att jag har stången uppe vid bröstet Och inte längre ner, när vi ska köra tre pulsar och ett litet stopp innan vi släpper ner stången i startläge igen. Ett par veckor till, sen är det dags för julledigt.

Tankar i regnet.

När jag hittade den här artikeln under, av en slump faktiskt. Så tänkte jag att det stämmer ju. Mycket och väl. Så brukar ju det se ut, ja inte hos alla. Naturligtvis inte. Definitivt inte. Men det finns en del som har stuckit ut genom åren. För vad är det som är så intressant med att stalka och kolla andras liv om man inte vill vara en del av det? När man liksom inte ens orkar ta tag i saker. När man tänker i morgon ska jag göra det. Men gör det inte. Eller nästa vecka. Eller efter semestern eller what so ever. Det finns inget i morgon, eller nästa vecka. För med de argumenten så är man lat inte hundra procent säker. Då tillför man ju inget ändå. Satt och kollade igenom min mobil för ett tag sedan. Och den måste rensas. Det får bli till helgen.

You’d better push the button.  

Tinder alltså. Det trodde jag inte. Jag laddade ner appen som ett tidsfördriv. För att se hur den fungerar. Och nu vet jag. Det är väldigt lätt att få matchningar om man swipear höger. Märkte jag efter en stunds användande. You have to be careful.  Jag tackade även nej till en dejt häromdagen. 

Om Henrik. Måndagens och tisdagens konversation var nog den mest normala konversation vi har haft någonsin. Trots att det blev lite vajsing.  Jag blev paff när han ställde en speciell fråga. Men spann vidare på den med en gång… Men fick även sagt det viktigaste. Men På riktigt. Det är nu eller aldrig. Nu eller aldrig. Hoppa upp på tåget, testa och kör. Visa mej färdriktningen. Utan gps. Visa mej det jag vet. Allt jag vet om. Allt jag vill. Nu. 
Fan. Jag har inget vin hemma. 

Come here and let me love you.

Hur kan det vara så svårt för karlar att se att de har fina kvinnor inom räckhåll?  Hur kan det vara så svårt för män att inse? Hur kan det vara så svårt för män att ta ett fakking jävla steg? Hur kan karlar vara så tröga och sega? Att de inte inser att det finns kvinnor som är för jävla bra. Kvinnor som tål att tänkas på. Kvinnor som har ett jävlar anamma i sig. Grymma. Stolta. Starka. Kvinnor som är som jag. Kvinnan som är jag. Hur svårt ska det vara? 

Dejt i mörkret. 

Jag skriver nästan ingenting om dejting. Har träffat en. Tråkig.  Inget att hänga i julgranen. Inte min julgran, om jag hade haft någon. En till. En gång. Men han ville jag inte tända ett ljus med. Henrik går som katten runt het gröt. Nära att ta en tugga. Men är rädd för att bränna sig på den varma gröten. Som faktiskt kan bli rätt god om man tillsätter kanel och en skvätt mjölk. 

Hellre än att dö en smula.

Vi satt i söndags och pratade om dejting och vad som får oss att vilja ha någon. Att vilja. Jag vill rätt och slätt ha en man som kan stå upp för sig själv. Jag vill ha en man som inte är rädd för sina egna känslor. Oftast är det män som anses rätt så tuffa utåt, som har ett osäkert inre, är rädda. Både att bejaka sig själva. Och andra. ”För det blir så jobbigt”.  Som är otroligt benägna att hellre sticka huvudet i sanden, lägga benen på ryggen. Och springa. Hellre kolla om gräset verkligen är grönare på andra sidan. Istället för att ta initiativ. Män som är rädda för kvinnors ställningstagande. Jag har numera lätt att se på män hur de är. Kanske inte från start. Men genom beteende, genom hur de agerar, reagerar, deras kroppsspråk och så vidare.  Jag vill ha en man som tar initiativ till dejter. Jag vill ha en man som kan skala bort sitt hårda skal. Sin fasad. Låta mej se allt det mjuka. Inuti. Våga visa sig sig känslosam. Jag längtar verkligen efter en man som kan bejaka sig själv. Någon som verkligen kan ta mej. Som verkligen vill.  Jag är ibland livrädd. Skiträdd. Men hellre darra på rösten. Grina. Säga vad man har på hjärtat. Visa sig sårbar. Få ut allt. Än att dö en smula inombords. 

Saker som stör. 

Saker som är rätt trista att se i mäns presentationstexter på en dejtingsajt:

  ”Hmm, vet inte riktigt vad jag gör här inne egentligen”

 ” Internetdejting, Sicken smörja.”  

” vet inte riktigt vad jag ska skriva,  fråga mej istället! ”

” Har inget att skriva här nu, återkommer nån gång” 

*** ingen presentationstext alls *** 

Saker som är trista att se (som raderas, utan att de läses) i ett första mail till mej: 

Heeej!” (Inget mer)

”Vad gör du?” (Inget mer) 

”Skitsnygga bilder,  vilken goding!” (Inget mer) 

”Söker du en älskare?  Kommer snart till gbg” 

”Hej, har du tid eller?” 


 


Taking the things I need?

Det regnar. Naturligtvis. Med hösten kommer regn. Det blir ingen powerwalk på lördagsmorgonen. Heller inget gym. Ligger i soffan med mensvärk tills telefonen ringer. Vännen ringer och säger att hon kommer förbi innan vi ska åka till Jen för en födelsedagsmiddag. Upp och hoppa. Duscha. Fixa smink och kläder. Vi dricker ett glas vin. Prarar om det som kallas för relationer. Med tårar i ögonen säger jag det som man oftast bara tänker, men inte säger högt. Jag är hellre singel för resten av mitt liv, ensam. Än att vara i den sits, i den relationen du/ni har haft länge nu. Hon vet. Hon förstår.  Och hon vet att hon alltid kan komma hem till mej för en kopp kaffe. Eller en sovplats om det skulle behövas. Det regnar fortfarande ute och jag ger henne ett par handledsvärmare som mamma har stickat till henne i isländskt ull. Hon gläds åt dem och tackar.  wp-image-566022744jpg.jpgHem till fina Jen. En massa prat. Skratt, men även en sorgsenhet när C som har rakat huvud pratar om sin cellbehandling och hennes livmoderhalscancer. Men hon är stark och är glad ändå. Hon har en bra vecka. Denna vecka. Förrätten, huvudrätren och underbara blåbärspajen är god. wp-image-378832763jpg.jpgÖlen vinet likaså. Vi pratar om acceptans, viljan om hur livet ska fortsätta i en annan riktning än vad den är idag. Om mental förberedning om vad som komma skall. Om dejtingsajter, och C.O frågar varför jag inte har Tinder. Säger att jag är skeptisk till appen. Klockan närmar sig askungen tappar skon. Jag kramar hejdå. Pluggar in lurar I öronen.  wp-image-24792798jpg.jpgLånar ut en tändare till en kille innan vagnen går. Vi pratar på vägen hem. Han ler när jag ska gå av, och hoppas att han stöter på mej på vagnen igen någon gång.  Jag ler och säger ja, kanske det. Söndagsmorgon och det regnar fortfarande. På med träningskläder skor och mössa. Ut på en powerwalk och tänker all träning är bra träning.  Tänker ska man bara ta första bästa när det gäller dejting och sex? Bara för att? Bara för att få sig något. One night stand som när man var ung?  Leka ung. Ta första bästa för sex?  Because I need it now. Soon.