Om gamla saker och ting.

De där kandelabrarna i guld som jag suktat efter i ett par år. De där som alltid stod på en rätt så retro skänk i finrummet hos farmor och farfar i alla år. Finrummet som never ever användes i stort sätt. Det var väl ingen som var fin nog. Jag vet inte om jag hörde fel, eller om jag helt enkelt mindes fel, för i alla år har jag fått för mej att farfar köpte dem på Gripsholms slott. Så är tydligen inte fallet.

Under julhelgen pratade vi hemma på ön ganska mycket om allt. Om släkten. Om huset som skall säljas med mera. De två kandelabrarna är inte köpta. Dem fick farfars mor (eller om det till och med är ännu längre bak, ) som var kokerska på Gripsholms slott för lång och trogen tjänst när hon slutade där. De ska nu värderas. Kan ju säga att dem kommer jag nog inte att få ärva. Kommer få hennes tv, nyare än min som tydligen börjar bli gammal. Från en dag till en annan tycker tv.n att den ska värma upp först.

Men fick veta att den antika våg jag har i köksfönstret tillhörde min farmors mor. Har aldrig ens frågat var den kommer ifrån. Tyckte den passade in, och tog med den hem från ön för kanske två tre år sedan.

Kandelabern på fot som står i vardagsrummet är ju också farmors. Fick den för tre och ett halvt år sedan.

En annan grej som jag även där har hört fel/minns fel, eller kanske är det så att min farfar kom med en osanning när jag var fjorton femton år. För så som jag har hört så var min farmor gravid med min äldste farbror när hon träffade farfar. Alltså, så är han min halv-farbror. Farbror L fick då bo hos sin mormor och morfar. Min pappa och farbror C fick veta när de var i sjutton/nitton år åldern att farbror L inte var deras kusin, utan deras halvbror. Och att farfar sa till farbror L att han fick gärna ta farfars efternamn när allt detta uppdagades. Det gjorde L inte, utan har även idag farmors flicknamn. har jag fått höra. Och alltid trott. Jag har ju egentligen aldrig varit intresserad av vilket år de gifte sig. Men farbror L är född 1946. Farmor och farfar träffades 1948 och gifte sig 1949. (Pappa född 1950 och farbror C 1952) Så jaha. Farfar ville tydligen ha en egen familj, och då fick farbror L bo hos sin mormor och morfar. Alltså, hur kan man bara göra så? Överge sitt eget barn? Sen hade då farfar sagt att han ville adoptera farbror L, som då sagt nej.

Farmor och farfars hus ska säljas, och det pågår redan någon slags käbbel om vem de ska ta som mäklare. Och att det absolut ska vara öppen budgivning, eller typ att pappa och farbror C vill veta vilka som budar. Frågade dem om de verkligen tror att L (pensionerad polis, som även har jobbat i El Salvador som föreläsare för poliskår) skulle ha något fuffens för sig. Får då som svar: Det finns en hel del saker som du inte vet, och som du aldrig kommer att få veta säger då min pappa som är pensionerad millitär. Hårda bud i Mellerud typ. Eh, jaha. Det är mycket man får reda på, på äldre dar alltså. Farbror L.s riktiga pappa vet jag namnet på. Men naturligtvis aldrig träffat (Han har sagt att han inte vet hur många barn han är pappa till, från Ystad till Haparanda) Farbror C har även lagt in honom i vårt släktträd, då han släktforskat väldigt långt ner.

För lite mer än ett år sedan fick jag reda på att min otroligt envisa farmor blev skitsur när farbror L inte ville fira sin sjuttio års dag hemma i Sverige när det begav sig. Så hon hörde inte ens av sig och grattade. Då blev farbror L sur för att hans mor inte grattade honom, och de pratade inte med varandra på ett år. Alltså, vad har jag för släkt? Farmor och hennes bror pratade ju inte heller med varandra på flera år (han är död sedan några år) De försonades när farfar låg på sjukhus innan han dog för lite mer än fem år sedan.

Har nu ett par gånger sagt till min bror i Stockholm och bror i Bollnäs att vi tre ska fasiken hålla ihop. Oavsett om något blir strul, och då pratar vi med varandra. Punkt. Så här ska vi inte ha det. Min kära mamma, med det stora guldhjärtat sa förra året några kloka ord. Säg det du vill säga. Kyss den du vill kyssa. Krama. Försonas. Vi vet aldrig vad som händer i morgon. Vad som helst kan hända. Ta tillfället i akt.

Upp och ner genom landet.

Klockan noll sex fyrtio stannar mamma och pappa bilen utanför mitt hus. Bil upp till Eskilstuna.

För fem år sedan begravde vi farfar. För tre år sedan igår fyllde farmor nittio år.

Idag begravde vi farmor. Hon som aldrig har varit sjuk, insjuknade i cancer. Och det gick snabbt. Begravning och Ted Gärdestads Sol vind och vatten fick avsluta ceremonin.

Kaffe och smörgåstårta i ett populärt hus med sneda golv. Prat skratt med släktingar och äldre.

Säger hejdå, åker med till mina föräldrars hotell där det är gångavstånd till tågstationen. Och strax efter klockan arton gick tåget hem. Hem till Göteborg. En intensiv dag, men konstigt nog är jag rätt så pigg. Någon dag berättar jag historien om vår släkt.

Lugn helg i Bollnäs.

Torsdag till söndag i Bollnäs. Lugna härliga dagar, blandat med extrem hetta. Utan vind.

Röken från skogsbränder

runt om känns i både ögon och näsa när jag kliver av tåget under torsdagseftermiddagen.

Kroppen är klibbig och svettig.

Under fredagsförmiddagen tar jag mej en snabb promenad.

Det gick inte att powerwalka. Inte en chans. Värmen. Värmen.

Sanslöst. Men gillar sjön.

Mycket liv och rörelse då det här varit brännbollsyran i staden.

Låg först i soffan på altanen och läste. Skugga, men hetta.

Tills jag inte stod ut längre. Tog en av stolarna och satte mej under ett träd där det faktiskt blåste. Min bror och svägerska jobbade under fredagen, brorsbarnen var på fritids respektive mormor.Men kom hem tidigare.

Natten till lördag regnar det, och det blir inget bad. Men helt ok att ta det lugnt med. Svägerska och jag åkte i väg och shoppade lite. Sen jag och bror.

På lördagskvällen mullrar det till. Skyfall på skyfall. Gigantiska blixtar som gör ont i ögonen. Åska som låter som bomber och granater. En skön helg till ända. Tåget kommer fram tidig söndagskväll. En extra timme och Ett extra byte då det är banarbete i Stockholm.

On our way home

När jag pratar med snickaren om badrumsskåpet som jag inte ens visste om, säger jag att jag aldrig skruvade loss hängena där spegeln skulle sitta, för då skulle de slippa skruva fast dem igen. (Och ingen tog ner dem heller, utan jobbade runt om)

Rätt tänkt säger han, men det kan hända att skåpet inte döljer alla märken, men jag gör så gott jag kan säger han i telefon.

Jag har målarfärg hemma som jag kan dutta på i värsta fall över silikonen säger jag, och är för övrigt tacksam för att jag får yttterligare förvaringsplats åt mina saker. Och slipper skruva och låna borrmaskin själv. Lördagseftermiddag Efter ett besök hos Majas kommer svägerskas yngste halvbror på spontant besök. Kvällen består av olika tapas och tilltugg, tv och prat om vår familj och släkt.

I skrivandets stund befinner vi oss på tåget från Stockholm ner till Göteborg. Ett sista tåg innan lägenhet och en dusch. Det var varit en fin helg hos min bror och hans familj.

Not that cold outside.

Fredagen består av shopping, lunch på falukorv och mos. Barngråt. Barnskratt och soffhäng.

Jag, mamma och svägerska tar även en promenad ner på stan under eftermiddagen.

Efter sex butiker i Göteborg, apotek och tre affärer här uppe hittar jag det jag söker. Tacos och rödvin till fredagsmys.

Lördag förmiddag och min bror vallar skidor och är ute och åker en sväng. Efter lunch åker jag och svägerska till en butik med café tio minuter utanför Bollnäs. En affär that I love very much. Inredning, husgeråd med mera.

Lördag. 

Sov tungt i natt. Inga barnskrik. Inga läten alls. När jag, svägerska och mamma kommer hem efter en liten tripp på förmiddagen, är bror från Stockholm och farbror från Västerås i huset. 

Det blir lunch och sedan på med klänning smink. 


Hämtar smörgåstårta. Lämnar alla kakor och bullar i prästgården. Som ligger vid en sjö. 


Sist jag var där var när den äldste brorssonen döptes. En varm juli för snart sex år sedan. Så fint. Så tyst. Så stilla. Att hålla reda på alla namn på människor som jag nästan aldrig träffar är svårt. Lägg till att jag always blandar ihop svägerskas mamma och sambo. Plus hennes pappa och sambo.  Men på något sätt går det ändå. Fin dag. 

Det händer i Bollnäs. 

Ligger i sängen som har en lampa med dunkelt ljus ovanför.  


Väggklockan som föreställer någon slags legofigur ska jag strax ta ner. Och ta ut batteriet på. Månen lyser starkt.


Anlände Bollnäs station strax efter klockan tretton.  Sedan dess jag dagen varit lugn. Snö. Sol. 


Men inte så värst kallt. 


Har myst med både stor och liten brorsson. Och medan pappa var ner på stan. Mamma och svägerska var och fixade inför dopet, drack jag och ena bror kaffe. 


Pratade och sedan slumrade båda till i soffan en stund. Kvällen tacos, soffhäng tv och bok. 

Tåg mot Bollnäs. 

I ett par veckor har jag väntat. Väntat på att se de där rynkorna i pannan.  Det mörka håret. Leendet. Luke Perry. Also known as Dylan Mckay. I Beverly Hills 90210 på nittiotalet. Han är äldre. Rynkorna fler. Skägg. Men ändå hyfsat fin att se på i serien Riverdale. Tonårskärleken. Som alla ville ha. 

Jag sitter på ett tåg. Med nässpray i väskan. Halstabletter bredvid mej. Upp till Bollnäs. 


Det vankas dop i morgon eftermiddag. Och jag ska få träffa min yngsta brorson för första gången. 

At home.

Jag är hemma. Att kylan skulle komma till både Göteborg och lite längre upp i landet den tjugoförsta november tänkte jag inte på. Redan när jag stod på hållplatsen i lördags morse frös jag. För tunna strumpbyxor. Och stövlarna var visst inte så varma heller. Att folk stirrade på mina tunna strumpbyxor både när pappa ( mamma och pappa åker hem i morgon) hade skjutsat mej till station, och när jag bytte tåg i Katrineholm fick mej att himla med ögonen och tänka men jaajaaaa jag är inte klädd för denna kyla som gör att jag måste in till pressbyrån för att köpa en stor stor kaffe. Att vantarna låg längst ner i väskan gjorde väl inte saken bättre heller.
Jag är hemma.  Nyduschad och ullstrumpor är påtagna. Kaffet som bryggdes är uppdrucket. Träningsväskan är packad inför morgondagen.
Under lördagen låg jag och kollade in saker i både vardagsrummet och finrummet hos farmor.  Vilka saker skulle jag kanske vilja ha. Hon har ju redan skänkt bort en hell del till olika missioner och dylikt. Om eller när rättare sagt hon går bort.  Två stycken rätt så maffiga kandelabrar har alltid varit fina. Sa det inte rätt ut, frågade lite fint var ifrån de kommer. Tydligen är det ett arvegods. Som innan dess kom från Gripsholms slott. Tror dock att jag inte ligger först i skaran om att få dessa. Nu blir det soffläge  resten av denna kyliga söndag.

On my way home.

 

wpid-img_20151121_215654.jpgJag somnar i en soffa vid elva. Vaknar upp utsövd klockan åtta en söndagsmorgon, som bjuder på fint soligt men kallt väder. Morgonen förmiddagen handlar om förberedning. Innan tårtor, kakor och kaffe vin ställs fram. Jag, mamma pappa handlar blommor. Släkten kommer. Bröder, faster, farbröder, kusiner. alla andra.

 

wpid-img_20151122_141516.jpgwpid-img_20151122_141538.jpgHinner inte vara med så länge, men äter tårta, kakor, dricker kaffe. Kramas. Pratar. du ser strålande ut säger min ena farbror som jag inte träffat sedan farfars begravning för två år sedan. Ja, det har hänt saker sen sist. Om än inte mycket. Jag sitter på ett tåg. På väg hem. Farmor är i alla fall frisk, och hyfsat kry. hotade brorsbarnet med ingen kram, inga julklappar. Funkar alltid. Solen lyser fortfarande. Frosten ligger kvar. Och mina fötter håller på att tinas upp i det varma tåget. För kallt. Det har det varit.

Not kissing Santa.

Det är ju bara jag, mamma och pappa kvar boendes i Göteborg. Ena bror i Stockholm. Andra bror med familj flyttade ju upp till Bollnäs för ett år sedan. I ett par år nu har jag inte känt en sån stor längtan efter jul. Att fira den. Så när mamma berättade för mej I somras att hon och pappa Åker upp till Bollnäs över jul. Med stopp hos farmor i Eskilstuna, bestämde jag mej där och då för att inte följa med upp.  Visst. Det hade varit roligt att kanske få se en del snö. 
Att träffa svägerskans släkt igen. Att få träffa bror med familj. Min brorson. Men jag känner inte för att åka.  Jag berättade detta för mamma när hon var hemma hos mej senast.  Hon blev väl inte så glad. Tror dock att hon redan har glömt att jag sa något om att inte fira jul förra året. ( bror med familj var här i Göteborg, och jag var naturligtvis med) 
Jag pratar med min bror i Bollnäs och berättar. Han blev väl lite tyst. Men när jag förklarade att jag inte ens hade tänkt att fira förra året, så blev han förstående. Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Sitta hemma och äta lite julmat. Eller något annat. För mej spelar det ingen roll. Och dessutom fyller farmor nittio år i slutet på november.  Så vi syns allihopa i Eskilstuna ändå lördag till söndag den helgen.

Idag blir det inte mer än såhär.

wpid-20150524_110014Efter att ha gått upp alldeles för tidigt, sovit för få timmar, stiger jag på båten mot ön.
Känner mej inte riktigt pigg, men jag får åtminstone god mat. Och jag får träffa familjen. Hoppar upp i soffan nästan med en gång. Brorsonen bjuder på päronbitar. Och vi pratar om vilka dagar som är bäst i sommar att åka från Centralstationen i Göteborg ända upp till brännbollsstaden i Hälsingland.
Jag har beställt fint väder.

En önskan om att se något som är typiskt staden. För jag har bara varit där en gång. På dop. Och det var innan de flyttade upp.

wpid-20150524_171208

 

Det blåser lite lätt. Fortfarande.
Men solen kommer äntligen fram. Och det blir eftermiddagskaffe på den ena uteplatsen.
Jag är trött. Men letar ändå efter myror som vi ska mata spindlar med.  När min bror frågar om jag använder pulsklockan jag fick av honom i julklapp, ljuger jag och svarar jaaa. Ibland. Kanske dags att använda den kanske. Det blir inte mer än dessa aktiviteter denna söndag.

Note to self

Tänker på att jag är himla dålig på att skicka julkort. Trots att jag alltid får av speciella människor år efter år. Plus födelsedagar och påsk. Jag får alltid dåligt samvete när jag får kort från dem. Släktingar och även gamla äldre bekanta. När jag fyllde trettiofem i somras fick jag så dåligt samvete att jag frågade pappa vilket mobilnummer adressen hade. En av dem som hade skickat. Avsändaren plus fru umgicks vi med från min tidiga spädbarnsålder plus att mannen i familjen hade samma yrke som pappa. Nu är han snart pensionär. Gissa om han var glad när jag skickade ett sms. Nu ska jag ge mej fan på att skicka julkort.
Jag har nog tappat min adressbok, men vet själva gatunamnet till min ena farbror i Eskilstuna. (halv, då farmor hade honom i magen när hon träffade farfar, shit vilken släkthistoria en har) skulle ta reda på postnumret. Hittar varken honom eller hans fru. Ringer till ön. Telefonnumret är ju hemligt p.g.a fd yrket, and I guess adress med. Men det var samma som farmors. Kusinen i USA som slutade skicka kort när jag inte skickade…. Skickar sms till min andra farbror och frågar om det är någon idé att skicka adressändring till min farmors bror, (frun skickar ALLTID kort, men har inte visat sig sen jag var fem år, fick till och med en massa smycken av henne) Farmor och hennes bror sågs förra året när han låg inne på sjukhus för första gången på sig kanske tio femton år…… han har anpassat sig efter frun som inte vill visa sig.
Får sätta påminnelse på mobilen för det här.