När sekunder och minuter blir till år.

Dagar i november blir till dagar i december. Det rullar på. Jag vilar rätt så bra sista veckan i den sista höstmånaden, men det blir även träning och annat ändå. Hinner springa på två dejter. Och förkylningen. Jag är toppenfine i ett par dagar, sen gör det lite ont i bihålorna. Eller lite i halsen. Sen blir det toppenfine igen. Det rullar på. Kan man säga. Köper en sån där julstjärna på fot. En billig sak. Ville inte sätta en av adventsstakarna i vardagsrummet, då jag har en hel del växter där.

Det där med att pynta en massa är inte min grej. Det blir lite här. Och lite där. Det räcker så. Men hittar jag något snyggt på stan, kan jag köpa. Bortrensning av jul brukar ta en kvart några dagar efter nyår. Fick feeling att måla mitt soffbord vitt. Så det blev lite kaos in the livingroom. Grejer överallt. Något jag kan få lite småpanik över. Gillar’t inte.

På lördagen går jag på adventsmingel i Linnéstan. Jag är skitsnygg, makeupen perfekt, jag är pigg och glad. Tre timmar efter att jag har sagt att nu är det dags att gå hem, det är ju en dag i morgon också. Då åker jag och en väninna hem. Andra söndagen i rad jag är småseg på grund av att det blev sent, för sent eftersom jag ska upp i tid. Vill ha ett par timmar vakentid innan bodypump-passet. För antingen får man ju tänka på att avboka kvällen innan, eller fyra timmar innan passet börjar. Så när det är näst näst sista övningen på bodypumpen som är bicepscurls (med stång) så hör jag instruktören ropa Tears and Pearls vart har du naveln någonstans? Jag tittar upp, och på henne. Fattar inte. Tills jag märker att just vid det här setet i denna övning (gör ju olika kombinationer under en låt) att jag har stången uppe vid bröstet Och inte längre ner, när vi ska köra tre pulsar och ett litet stopp innan vi släpper ner stången i startläge igen. Ett par veckor till, sen är det dags för julledigt.

The cold and one fifty year old.

I en vecka och lite till har jag gått på jobbet Och känt mej lite hängig och tung huvudet. Att jag inte direkt valde att vara hemma är väl för att en kanske tror att det ska gå över, eller att om en tränar så bryter det ut till en riktig förkylning. Men nä. Det gjorde det så klart inte. För det är ju det där med samvetet. Inte dödsförkyld, då jobbar man. Speciellt om vi inte är alla ordinarie på jobbet. Men nu, onsdag torsdag är jag hemma. Vila bort en liten förkylning som inte är stor, men vilandet behövs. Eller rättare sagt, inget spring på jobbet.

Börjar på en ny bok. Dock blev det en liten sväng ner på stan igår eftermiddag kväll. Bokat sedan ett bra tag. Ias hemlis har ju fyllt jämnt, så det skulle ju så klart firas.

En stund på Hotell Pigalle, en present, för att sedan åka till Moon Thai Kitchen.

Gillar det stället. God mat. Bra service.

Alfons.

Det är väl egentligen inte meningen att det bara ska bli ett inlägg i veckan. Eller två. Tänker ofta att jag ska skriva mer. Oftare. Så som det brukar bli. Brukar vara.

Jag skulle kunna fylla bloggen med hur pigg jag är. Samtidigt som jag gäspar i kapp med mörkret som faller allt tidigare om kvällarna. Men high five för att jag kommer ihåg vitaminer och magnesium. Jag har liksom både ock i mej. Tröttheten, piggheten. På samma gång.

När instruktören på gymmet skriker kom ihåg att andas när det blir tungt tänker jag jag andas redan som en hårfön med kallblås. Fast In och ut. In och ut.

Jag hänger med före detta granne/kollega M på en liten Mozartkonsert som sjöngs av den kör hon är med i. I regnet traskar vi hem till hennes nygamla lägenhet, där hon nu bor. Som hon flyttade till ett tag, hyrde ut, och nu tar över igen. Jag ger M.s dotter ett armband i present. Jag bokar en tågbiljett för om ett tag. Bil upp på morgon. Tåg ner på kvällen. Orkar inte sova över. Dit och hem på samma dag. Jag skulle kunna skriva om att jag förbjuder mej själv att köpa mer ansiktsmasker och hårinpackningar. Jag har, så det räcker och blir över. Och den där exfolierande ansiktsmasken är super. Någon gång när jag inte förbjuder mej själv ska jag testa de andra produkterna i serien. På onsdagen och torsdagen säger jag mitt hjärtas mening. Because I have to. Tänker också på om jag ska köpa den där växten elefantöra.

The best version of me. And show me yours.

Det blir en rätt så konstig vecka. Hade jag otrolig bra energi trots liten förkylning förra, så bestämmer jag mej för att inte träna denna. Ett försök i torsdags, halvfart powerwalk på löpband.

Jag är pigg och glad, men kroppen seg. Halsen dov. Istället färgar jag håret, gör ny ingefärsshot, tar hand om min kropp, beställer en ny klipptid, ligger på spikmattan, och hoppas på att Jag kan göra bra i från mej på söndagens träning. Jag måste. Jag vill. Återupptar serien Billions som jag inte har sett på ett och ett halvt år. Slutade visst se i mitten på andra säsongen. Jag ställer in aktiviteter.

På fredagskvällen ställer jag fram champagneglas, snacks och jag och en vän dricker bubbel till toner av någon lista på Spotify. Det blir sent, men trevligt.

På torsdagen sätter jag mej som från ja till kanske kommer för en fest plus utgång på lördagen. På fredagsmorgonen klickar jag i kommer inte. Jag vet att jag hade fått det trevligt och roligt med dessa människor. Men jag känner dem inte riktigt, och mitt bästa roliga jag som jag hade För ett par veckor sedan, när jag träffade en av dem, som nu bjöd in mej. Har jag tappat idag på grund av segheten, energin som inte riktigt finns som följd av denna lilla förkylning. För när jag är med vänner kan jag vara seg, glad, förkyld, låg energi och ändå gå ut, träffa folk, men när jag träffar människor som jag vill lära känna, åka till en lägenhet i centrum, och sedan gå ut, och jag är den enda jag känner, troligtvis. Vill jag vara på topp, jag vill vara den där roliga, bästa Tears and Pearls som finns. Upprätthålla den bästa energin. Energi för att knyta kontakter. Visa upp ett bra jag. Men hoppas på en annan gång. Som jag skrev.

Fina dagar.

Powerwalk igår morse och igår eftermiddag. Och en lite längre powerwalk nu på morgonen.

(Och som sagt, man hittar inte motivationen i soffan, vare sig efter jobbet eller under helgdagar. Trött, seg eller inte, man lär sig hitta vanor. Och de finns inte bakom kudden i soffan…)

Kroppen börjar återgå i normal balans. Och jag känner mej pigg och inte ett dugg förkyld längre. Peppar peppar. I eftermiddag är det även håret som ska klippas och få bort slitna toppar. Har hittat en ”ny” podd att lyssna på, då jag endast har två regelbundna poddar varje vecka, och har lyssnat på varje avsnitt.

Och då behövs det fler avsnitt när vårens och sommarens powerwalks blir fler än under vinterhalvåret. Musik i lurarna har jag på gymmet. En podd om allt och inget. Helt enkelt. Lättsam, intressanta diskussioner och man behöver inte tänka och fördjupa sig. Trettio plus trevar heter den. Känner mej helt ok annars också.

Bakat lite olika bröd. Mer på gång. Fylla frysen inför helger och sedan semester. När man ändå har ork och tid så. Snart är helgen här.

Förbi de döda och en dag ska jag se solnedgången här.

Jag tog mej ut på en promenad. Genom en varm och tyst tyst gigantisk kyrkogård. Jag har inte ens gått in på exakt alla småstigar någon gång.

Jag gillar tystnaden som råder här. Inte för de döda, men för att det är ett lugn här inne. Fina träd. Färger. Och en ro. På hösten, alla färger. På morgonen när dimman ligger tät. Daggen som glänser.

Jag tänker likadant om den runda jag brukade ta när jag bodde fem hållplatser upp. Naturreservat? Vet inte. Men när du kommer ner för en av de backar som är lika branta och väldigt långa uppåt som rulltrappor, fast mycket längre. Och du svär, för du kommer never ever att vänja dej.

Så är det Vattenfall, rinnande forsar, träbroar. Och stigar. Bland alla träd. Bland buskar som aldrig fälls. Och den rådande tystnaden. Snart åker jag dit upp. Flera år sedan sist. Och du kommer hur långt som helst.

Förkyld, vila sedan en ledighet.

På måndagsmorgon känner jag lika dåsig som under helgen. Förr i tiden hade jag en rejäl förkylningsvecka på hösten, och en på våren. Det bröt ut. Jag var snorig. Och sen var det bra med det. Sen var jag frisk. Vet inte om det är ett annat klimat i dag, eller om det här är såhär det ska vara numera. För den där riktiga förkylningen med drösar av hushållspapper och liggande på rygg i en soffa zappandes bland tv-kanalerna kommer inte. Allt sitter i kroppen, men inget kommer ut. Men kroppen känner av. Dessutom känns kroppen tio kilo tyngre än förra veckan. Otroligt påfrestande att inte snoret rinner, men ändå känna sig förkyld.

Men det är måndag. Och jag måste ändå till jobbet, för att sedan kliva av mitt i stan, promenera till en byggnad där min chef sitter. Med ett papper som hon ska skriva på. Innan den tionde. Så efter en rejält högljudd dag, i alla fall under första timman mitt på dagen säger jag hejdå till mina kollegor. Det här är första dagarna jag verkligen kan känna att jag kan åka hem. Och då är vi ändå inte full styrka. Befria mej från en förkylning, då det har varit extremt mycket att göra. Med få ordinarie personal.

Och ändå känner jag dåligt samvete för att jag inte är sådär vrålförkyld med snoret rinnande, sängliggandes, men vad gör man? Man vilar. Tar med kuvertet, åker till en reception. Lämnar. Sedan åker jag hem. Duschar, slår mej ner i soffan på balkongen. Och där sitter jag. Klockan tjugotre noll åtta har jag läst ut boken jag började med i söndags. Idag har jag klipptid, så måste ut i eftermiddag.

Vecka sex.

Hela vecka sex går i en kraxig heshet. (Not to self: Säg aldrig att det går grymt bra med träningen, då kommer det ett bakslag, vågar inte riskera att bli sjuk)

Minimalt med träning och det kliar i kroppen efter någon slags rörlighet. Torsdag och jag tänker bara jag kommer fram till anläggningens ytterdörr. Sen är det bara till att gå nedför trappan och klä om. För även om det kliar i kroppen efter någon slags träning, för jag måste måste måste träna, så blir jag bekväm och seg snabbt.

Det räcker med ett par dagars ofrivillig vila för att jag ska släpa benen efter mej. Men diciplinen finns. Ok. Bara jag får bytt Om, sen kan jag testa och se vad jag klarar av. Tänker jag. På jobbet pratar jag med en äldre man om hans pension. Han ser frågande ut och tänker väl hur jag kunde veta. Här inne, på det här jobbet kan man inte ha några hemligheter ser du säger jag. Summan av all kardemumma i världen är att Mitt jobb och människor är de sämsta på att ha pokerfejs.

Tidig fredagskväll åker jag hem till en vän. Dricker lite vin. Pratar om mångt och mycket. Skrattar när jag ska försöka stå på händer. Ramlar rakt in i katten som precis hinner fly undan en katastrof. Lördag och jag skruvar ner hyllor i badrum. Packar träningsväskan så den är förberedd även för dusch. Packar ner handduk med mera som fattas på jobb i påse. Min handduk har mystiskt försvunnit från omklädningsrummet på jobbet. En powerwalk på söndagsmorgonen i helt ok tempo.

Bakar bröd för snart går jästen ut.

The weekend is soon to be gone.

Så kommer en fredag. Jag är lite halvseg. Har varit trött i kropp hela veckan. Äter Fisher mans friend som om det var godis. Är en förkylning på gång? Eller kan jag stoppa den redan innan den brister ut, genom att vila från träning en vecka? Bodypump på måndagen, sedan är det vila efter jobb. Hela veckan och helgen. Halsen känns tjock, men med det lilla halsont jag har, överlever jag. Men ìrriterande. Och tröttsamt. Och för första gången ever, tränar jag inte innan ens förkylningen har brutit ut. High five på den. Försöker att inte få knäppa tankar. Tidig fredagskväll i ösregn, åker jag osminkad och i myskläder upp till min vän. Bara ett par hållplatser och jag är där. Det blir en sen kväll. Men jag åker hem med samtal i ryggen som är bra. Lördag och halsont. Vilar exakt hela dagen. Men orkar ta ner de där gardinerna i vardagsrummet, för att flyttas in i sovrum. Beställer nya på nätet. Köpstopp? Ja. Men det behövs nya gardiner. Vila. Äta strepsils. Och börjar se den tredje säsongen av Narcos. Så. Ska jag packa träningsväskan för gymmet efter Apt-möte i morgon eftermiddag?

Resting and testing.

Jag snurrade in mej på serien The good wife. Otroligt många avsnitt i en säsong, som sträcker sig över hela sju säsonger. Kan vara bra, då kan jag vänta in avsnitt på avsnitt på andra serier. I morse kunde jag se mej själv i spegeln och konstatera att jag ser pigg och utvilad ut. Gjorde en vatten och salt-lösning igår eftermiddag för näsa och hals. Jag har trots förkylning och vila, haft ork att städa sånt som inte görs varje vecka.  Ser jag en sak, råkar jag se allt annat också. Promenerade bort för att hämta ett paket tidigare idag. Passade då på att testa hur det känns att träna. Ingen cardio, ingen pulsaktivitet. Utan bara styrka. Jag satte nämligen upp mej i kön på lördagens bodypump-pass. Och denna gång var det bara två före i kön (förra veckan sjutton) har nu en bokad plats på passet. Fick ett mail för ett par dagar sedan. Jag har rensat och slängt mycket de senaste veckorna. Även sorterat, ändrat. Känns väldigt skönt. På agendan nu är att klä om (återigen, tog bort förra årets tyg som inte blev bra. Som solblektes redan i slutet av maj.) de tre stora kuddarna som ska vara i soffan på balkongen.  Kommer att bli ytterst enkla omklädningar I will tell you. Klädde ju om de tre soffdelarna i filt i slutet på förra sommaren, så har ett överkast till övers, som jag funderar på att klippa i.  Garderoben för tidningar, plast och sånt ska någon gång få nya korgar/förvaring. Fixa två av stolarna på balkongen,  som har rostat lite. Trots att jag har tak väggar och fönster. (Som visserligen är öppna året om. Förutom vid storm) Funderar På om jag bara ska köpa svart eltejp och linda runt. Då stolarna är svarta. Och detta år ska jag ha en gröna växter balkong. Blev ju inte så förra sommaren. Längtar verkligen till den dag, kväll man kan sitta ute länge och inte frysa.

Lakritste med honung.

Förkylningssymtom kommer och går. Flera dagar är det bra.  Men hinner man inte vila tillräckligt så kan den komma åter. 


Jag vet inte hur många gånger jag säger till andra att ingefära ska vara bra. Samtidigt som jag glömmer av att köpa själv. Ibland fungerar det, förra gången inte. Men testar igen. Vi har haft återkommande halsont på mitt jobb.  Och huvudvärk. Jag valde att stanna hemma ett par dagar. 


Trots att jag känner mej lite för frisk för att inte jobba. För känner jag att jag orkar träna,  så är det väl ingen riktig förkylning.  Även om jag pausar ett par dagar. Igen.  Gårdagskvällen låg jag i soffan.  Såg på säsong två av Netflix-serien Love som precis har kommit ut.  Idag är den nya serien Greenleaf på. 


Eller om jag ska börja se The good  wife som jag slarvade bort för ett par år sedan. Vi hörs sen. Puss och kram. 

On the other day I heard the Word progress. 

Snön fortsätter att yra runt runt i luften. Inga stora flingor,  utan små små vita korn. Trots snön, så hör jag fåglar kvittra. Det är mars månad. Vintern kom sent. Vi diskuterade vårjackor i helgen, att det kanske snart går att byta jacka. Istället för en tunnare. En otymplig och i dun. Igår kväll smorde jag in bröst och hals med vicks blå. Och för första gången kände jag faktiskt att det brände. Att jobba aktivt och på språng är ansträngande. Men det går.  Träningsväskan lämnades kvar på jobbet och kanske kan man bli kvitt det här till och från känningarna som jag har haft i två veckor nu. Det blir ändå ingen träning i helgen. 

Jag försöker åtminstone söka aktivt efter en blick. Försöker att inte slå ner blicken.  Ge inte upp. Ge inte upp. Inte nu. I en tid som denna. Då det borde finnas mer gemenskap. 

Sista helgen i oktober . 

Innan jobb åker jag till tandläkaren. Fixar sprickan i tanden som man ens inte ser med blotta ögat. I många år har jag tänkt att byta tandläkare, eftersom jag får åka till andra sidan stan till mina gamla hoods. Men de är så goa där. 


Åker till jobb. Slänger i mej två Alvedon för att orka jobba, för att inte känna  efter hur jag mår. Jag är enveten och envis, men ibland kanske det är bra att vila trots allt.  Frisk. Förkyld. Frisk. Förkyld. Min höst. Många på jobbets olika yrken har det likadant.Nu är det dags att förgöra den en gång för alla. Ingen träning sedan i tisdags. Och kommer inte bli på ett bra tag heller. Duschar snabbt efter jobb. 


Åker ut till ön och mamma och pappa. Blir serverad ett glas vin. En whiskey senare på kvällen. Blir ompysslad.Sover elva timmar, något jag inte gjort på länge. Mina promenadskor får ligga kvar i väskan på övervåningen, och det blir en bok och en kaffe. 

Babbel. 

Lägger ut en bild på Instagram/Facebook igår. Ja, så känns det. Men jag känner mej bättre. Dock sitter den skrovliga hostan kvar i halsen.  Och stannar där.  Den vill liksom inte ända upp. Och det är förbenat irriterat. Och jobbigt.

Jag känner mej återigen plufsig. Otränad fast jag vet att det mesta sitter i huvudet. Men är svullen. Ska försöka träna endast lugn styrka i morgon, eftersom pulsen inte får bli för hög. Funkar det tipptopp och jag pallar, hoppas jag på simning med Ias hemlis på torsdag. Just nu är det osäkert, men hoppas på det bästa. Har inte ens en slatt whiskey kvar, då det lilla sista i flaskan tog slut igår. Alla säger ju att whiskey ska vara bra för halsen. Vete fan…  Dagen har ändå varit bra.  Dock personalbrist. Och jag har sprungit som en skållad hög höna. Mycket mycket att göra idag. En av tjejerna som jobbar i samma byggnad hus, men ej min kollega log stort idag, och frågade hur det hade gått med Henrik. Just ja. Vi pratade en hel del den där kvällen i Slottsskogen ett par veckor innan semestern. Salongsberusad på öl och då glappar munnen och jag behövde stöd och råd. Sen sågs vi inte och semestern gick utan att vi hördes av. Hon hade varit med på aw.n i fredags och undrade varför jag inte var med. Dessutom hade hon pratat med Henrik men inte kommit ihåg vad hon sagt. Haha. (H berättade det nu för henne troligtvis) Berättade lite snabbt, men märkte att jag blev lite väl för engegerad i det här, så vi sms.ade lite i eftermiddags istället. På något sätt känns det bra att prata med en kvinna, som inte är min kollega på jobbet. Snart vet väl hela byggnaden om allt, i något som inte har blivit av. I något som inte har hänt. 

Dessutom är jag sugen på sex. Riktigt mycket.  

Sunday evening.  

Satte upp en deadline när alla garderoverna skulle vara klara. Fixade det. Efter det har jag bara vilat. Innan drog jag ut på en powerwalk, inte lika lång som vanligt. Men klarade mej utan att få andnöd och klev in innanför porten precis när de första dropparna av regn föll till marken. Känner mej mycket bättre nu än i morse. Peppar peppar. Kanske borde dricka te med honung. För halsen. 

Måndag i morgon och det är verkligen tufft. Det är jobbigt att ignorera. Väldigt tufft och jobbigt.