Weekend like it was.

Torsdag kväll. Tvätten är klar och inlagd i garderober och lådor för denna vecka. Fredag. En arbetsdag kvar innan helgen. Brittsommarvärme ute.

Ett nytt program om klimakteriet är på tv. Jag har väl ganska många år kvar tills dess, men är ändå intressant att se på. Men under de tio senaste åren har det varit intressant och fascinerande att se hur kroppen förändras och jobbar. Vad den är kapabel till och vad som händer. Jag är trettionio år och får fortfarande konstiga, sjuka tankar i huvudet när jag går upp, svullnar upp ett par (några) kilo i vätska, till exempel innan och under ägglossning. Att även ha ett jobb som innebär värme och stress, och situationen är ett faktum. Att känna sig som en klumpeduns på gymmet, att jeansen är trånga, eller att arbetsbyxorna som vanligtvis hänger rätt så mycket på lösen, sitter tajt. Några dagar senare sjunker kroppen ihop igen och jag är världens grymmaste och smidigaste människa. På lördagens tidiga morgon, klockan ringer klockan sju. Fortfarande mörkt, men envist går jag upp. När klockan är tio över nio är jag klar på gymmet, efter att ha varit där lite över en timma. Duschar, äter frukost, packar ihop det sista och beger mej ut till skärgården och till ön.

Det var längesedan jag var ute på ön, och tänker att det är lika bra denna helg, så är det gjort, då mina föräldrar och mina helger inte riktigt har passat ihop under september månad.

Lugn lördag. Och när ska du sluta att färga ditt hår? Frågar mamma. Tja, när jag slutar producera de där få kritvita hårstråna i mittbenan och vid sidorna svarar jag. Men de blir ju fler! Säger hon. Ja, just därför färgar jag ju det, eller hur? Du färgar ju fortfarande ditt hår, och du är snart sextionio år! Du vägrar ju ha grått hår. (Hennes frisör vill att hon ska börja visa sitt gråa hår) Jaja, säger hon. Men måste du ha det så mörkt? Frust.

Jag läser liggande i soffan. Sneglar då och då på tv.n då pappa ser på ishockey. När pappa börjar laga middag diskuterar jag och mamma det här med politik, något som vi egentligen aldrig gör. Vi undrar även hur det kommer sig att när en massa män efter trettio år går ut med vad katolska präster har gjort med dem, blir det ramaskri över hela världen. Men när kvinnor går ut med vad män gjorde med dem för lika lång tid sedan, eller ännu kortare tid är det ingen (män) som tror på det, och varför sa ni inget innan för?

Kvällen är lika lugn. Ett två glas rött framför tv.n.

Åker hem efter söndagens lunch. Direkt till gymmet, något får en väl göra, trots avbokat bodypump-pass.

Habits.

Egentligen. Vet inte riktigt varför jag skrev att jag längtar efter att ta tag i egen styrka med benövningar, det skulle väl vara i så fall om jag inte har kört ett bodypump-pass på ett tag. För passets benövningar både räcker och blir över. I alla fall om man tar både söndags och Tisdagspasset. Och cardio på måndagen. Eftersom det snart är ny release så har instruktören på tisdagarna blandat alla övningar från en massa andra gamla releaser. Så det har bara varit uppvärmingslåten som är från nummer hundrasex.

Men en del av mina egna magövningar saknar jag. Och de behövs. Jag är ganska glad över att jag kan vara disciplinerad. Att ha blivit det. Att ha de rutinerna, även om veckorna eller dagarna eller passen inte ser likadana ut. Ibland mer, ibland mindre. Jag har inget schema eller är strikt på något alls. Utan kör på egen känsla. Och ork. Och Det räcker för mej. Dock behöver jag nog just nu variera cardion lite. Och testa på andra pass.

Sen sist.

Jag tappade blogglusten. Drivet till att skriva. Den finns fortfarande inte, egentligen. Dagarna går. Livet fortsätter. Det är ganska snurrigt och rörigt så här i början på hösten på jobbet. Vi har inne en del vikarier. En del bra. En del mindre bra. Och det blir rörigt. Bättre är det med vissa saker, men orkar inte ta allt här. Dagarna går. Helger kommer och går.

En öl där. Och där.

Ett glas vin här. Och annanstans.

Hänger med på en liten spelning en torsdagskväll. Träning. Jag blir och mår bättre i sinnet. Men får stå upp för mej själv. För det har varit kaos. Söndagen innan första dagen innan arbetet börjar igen, det var då jag tappade läslusten. Hoppas den kommer tillbaka. Även där har jag haft drivet att läsa, men tappat det helt.

Fixar i ordning ingefärsshot.

Tränar bodypump.

Köper vitaminer som jag får se till att ta.

Bakar lite bröd. Vill ha lite mer kyliga vindar, då det är svårt att klä sig om mornarna. Är dock orolig för de extrema hårda vindar angående valet tjugo arton. Att vissa i Sverige verkligen överväger att rösta brunt och inte förstår vad det verkligen innebär för kvinnor, rättigheter, människor, skola, vård och omsorg.

Hormoner och att vara kvinna.

Min frisör är ju inte bara en sån som kommer med råd, utan även en som kommer med tips om hyn. Mitt jobb utsätter mej för ganska så mycket. För tyvärr sitter jag ju inte på kontor och knappar på en dator. Bara det att två minuter efter det att jag har stängt dörren om mej, så har jag glömt av vad hon har sagt. (Något om äggvita, olivolja) Men det jag kommer ihåg är att grön kummin är bra för magen. Nej, nej, nej. Inte äppelcidervinäger. Grön kummin ska du köpa. Kokosolja vet vi väl alla numera att det är bra för både hy, hår, fötter, kropp med mera. Jag har tänkt att använda min kallpressade kokosolja i två år nu. Häromdagen öppnade jag burken. Kanske ska köpa en ny. Men den är helt ok ändå. För när jag säger att jag ska köpa mej en ögonkräm säger hon nej, nej, nej. Kokosolja. Ska ändå köpa lite mer såna produkter. Ögonkräm, nattcreme med mera. Och du m å s t e börja nu! Med ögon med mera säger hon. För idag var första gången någonsin som jag kladdade på concealer under ögonen på arbetstid. Inre stressen som infann sig förra veckan satte, sätter sina sina spår. I ansiktet. Kletade på Basiron 10% på ett par tonårsfinnar som dök upp. Min mens som kommer på sekunden. Alltså på s e k u n d e n kommer den. (Åtminstone det senaste halvåret) Kom fyra dagar för tidigt. I tisdags och inte idag. Och det göteborgska vädret med sol, kyla, snö, slask, regn, låst, plusgrader om vartannat får ju en påverkan på naglar, hy och hud. Är inte det sånt här som bara kommer när man blir gammal? Jag är inte gammal. Alls. Inte så gammal i alla fall. Men dessa hormoner alltså.

Turning older. 

Jag har nog skrivit orden förr. Texterna som innehåller ålder och ålderstecken. Under alla år har människor runt om sagt att jag ser sex sju år yngre ut än vad det står på mitt födelsebevis. Eller så har människor dålig koll. För det är svårt att sätta en specifik ålder på människor. Kanske ser jag yngre ut.  Jag vet inte. Men nu. Under två höstar i rad. Har mina trötthettecken inte försvunnit under ögonen. Eller. Jo. Men inte helt. Utan de stannar liksom kvar. Jag har aldrig haft små levnadstecken innan.  Det är nu de har kommit. Jag har inget problem med att bli äldre. Det är ok. För de där små kritvita, inte gråa stråna i mittbenan och längs med sidorna har man ju stått ut med,  och färgat. Men om alla små streck hade kommit bredvid och inte under ögonen då hade det väl varit mer ok. Dagcreme, olika ansiktsmasker yadi yadi använder jag. Men är det nu jag måste börja köpa ögoncreme och nattcreme?  Börjar jag bli gammal? För det har jag aldrig tänkt på att faktiskt köpa. Även om jag inte har perfekt hy. Och har aldrig haft.
Börjar jag bli äkdre. När jag köper en eye refresh clear? Och en concealer? Och en primer? (Som jag troligtvis ändå kommer att vara för trött för på mornarna på vardagar att lägga på, ska jag behöva få gå upp tio minuter tidigare för det här?) Åldern på människor och på mej, spelar ingen roll. Det är bara en siffra. Ansiktet har kommit ifatt min ålder. Trettioåtta och ett halvt år. 

Långledig. 

Jag är ledig. I sex hela dagar, resten av den här veckan är jag ledig. Trots att vi har haft det extremt lugnt på jobbet. Kunnat gå hem flera timmar tidigare. Så är det underbart. Ledig. Redan vid andra avsnittet av Netflix-serien Outlander  efter jul stängde jag av. Däremot är Mad men något att se. Flera år efter alla andra. Flera säsonger framför mej. Min lediga vecka innehåller mycket cardio på gymmet. Mycket cardio. (Jag och The killer crosstrainern kommer bättre och bättre överens) Även promenader ute. Måste få igång/sjunka kroppen efter att hela december har varit ett konstant inte-tänka-på-vad-jag-ätit-scenario.  Min kropp är av den typen att luktar jag på en liten liten pepparkaka blåser jag upp. Och att fira julafton här hemma var roligt, men ja…. (not to self: gilla din kropp mer, men tänk) Dessutom är träning av armar, övre rygg och bröst helt uteslutet under flera veckor. (Undantag när jag och Ias hemlis ska boxas alternativt/och skivstång) 


Igår planterade jag om lite växter. En tanke var att köpa fler vita alternativt svarta ytterkrukor. Ett måste. Slängde sopor innan gymmet i morse. På ta vad du vill hyllan fanns det tre stycken fina hela vita krukor. Tackar. Nu till helgen pratas det lite löst om en två öl på Ölrepubliken vid Kronhusbodarna. Längesedan man var där.  Funderar även på en sväng till en loppis. Jag och Ynglingen har inte träffats på evigheter.  Kanske fika i stan med honom. Vad mer. Återstår att se. 

Babbel. 

Lägger ut en bild på Instagram/Facebook igår. Ja, så känns det. Men jag känner mej bättre. Dock sitter den skrovliga hostan kvar i halsen.  Och stannar där.  Den vill liksom inte ända upp. Och det är förbenat irriterat. Och jobbigt.

Jag känner mej återigen plufsig. Otränad fast jag vet att det mesta sitter i huvudet. Men är svullen. Ska försöka träna endast lugn styrka i morgon, eftersom pulsen inte får bli för hög. Funkar det tipptopp och jag pallar, hoppas jag på simning med Ias hemlis på torsdag. Just nu är det osäkert, men hoppas på det bästa. Har inte ens en slatt whiskey kvar, då det lilla sista i flaskan tog slut igår. Alla säger ju att whiskey ska vara bra för halsen. Vete fan…  Dagen har ändå varit bra.  Dock personalbrist. Och jag har sprungit som en skållad hög höna. Mycket mycket att göra idag. En av tjejerna som jobbar i samma byggnad hus, men ej min kollega log stort idag, och frågade hur det hade gått med Henrik. Just ja. Vi pratade en hel del den där kvällen i Slottsskogen ett par veckor innan semestern. Salongsberusad på öl och då glappar munnen och jag behövde stöd och råd. Sen sågs vi inte och semestern gick utan att vi hördes av. Hon hade varit med på aw.n i fredags och undrade varför jag inte var med. Dessutom hade hon pratat med Henrik men inte kommit ihåg vad hon sagt. Haha. (H berättade det nu för henne troligtvis) Berättade lite snabbt, men märkte att jag blev lite väl för engegerad i det här, så vi sms.ade lite i eftermiddags istället. På något sätt känns det bra att prata med en kvinna, som inte är min kollega på jobbet. Snart vet väl hela byggnaden om allt, i något som inte har blivit av. I något som inte har hänt. 

Dessutom är jag sugen på sex. Riktigt mycket.  

En sväng hit. Och en sväng dit. 

Jag var lite väl seg i torsdags när jag kom till gymmet efter jobbet. Men tränar på, pratar och kramar Ynglingen hejdå. Ena Örat har gjort ont tre kvällar i rad. I torsdags kväll låg jag helt utslagen samtidigt som jag hade tvätt nere i tvättstugan. Lite kli i halsen under fredagen. Åker till jobbet och förtränger halsont och potatismos i öronen. Så under hela augusti har jag haft antingen rosfeber eller borrelia, ätit penicillin. Blivit magsjuk. Och nu har jag blivit förkyld. Nu kom snuvan och hostan. Tack för det. Känns bra att slå alla flugor i en smäll under augusti. Träffar Ias hemlis tidig fredagskväll. Äter gott. Dricker gott. Utanför blåser det rejält. Men mer öl. Vi traskar ner och stannar till på ett sista ställe innan vi kramas hejdå. Får ett litet gråtbryt när jag kommer hem. Står i hallen och lyssnar på The Weekend.s High for this. Och istället för att självdö min snuva, åker jag och Ias hemlis i väg en sväng under dagen. Puss. Hörs sen.  

Sjukstuga.

Söndagen går. Dammsuger och svabbar  i lägenheten. Åker och hämtar ett paket på posten. Äter mat. Släpar ner min stora madrass i källaren. Att jag ens fick in den själv i hissen är ett mirakel. Dock ställde jag den en bit i från mitt förråd. Börjar få lite ont i magen. Smärtan. Den smärtan när man vet att det här är inte mens eller ägglossningsvärk. Smärtan som man alltid känner igen. En timma senare kräks jag. Och kräks. Och som alltid känner man sig som ett litet litet barn som behöver hjälp och uppmärksamhet. Klapp på kinden. Så hjälplös. Behov av hjälp.wp-image-1625033697jpg.jpgMen varmvattenflaskan är min vän. Hjälper lite mot smärtan. Pratar in på en av jobbets mobiler om sjukdom. Och jag missar tyvärr studiedagen på måndagen. Och Det är typiskt. Hade velat vara med. Speciellt för att hela jobbet skulle vara ihop just en enda dag. För några år sedan laddade jag ner första säsongen av Ray Donovan på min gamla dator. Såg hela säsong ett på min nya igår. Påminns åter om att köpa en ny hdmi-kabel mellan dator Och tv.  Fyrtioåtta timmarsregeln gäller och jag är tillbaka på jobbet i morgon. Om inget oväntat händer. Ont i magen fortfarande dock.

Första arbetsveckan efter semestern. 

Behövde det här. Träning. Intensiv träning.  Få adrenalin. Endorfiner. I morgon förmiddag också, sedan vila. Att få känna en icke-trötthet. Även om veckan har varit hyfsat lugn, har vi ändå varit i rörelse hela tiden. Äter ju som sagt mycket melon just nu, både hemma och på jobb. wp-image-2088442494jpg.jpgMen när kollegan tar med sig baklava tackar en absolut inte nej. Så gott. Älskar’t. Dock inne på kontor slash personalrum, på grund av nötförbud överallt annars.  Fredagens femkamp på Liseberg är inställt. Kanske bra med tanke på vädret och att vi några av oss ska på fyrtioårsfest i morgon. Plus att alla lär vara trötta efter den här första arbetsveckan som vi gjort. Minttabletterna i den lilla asken var goda. wp-image-1087112215jpg.jpgPå måndag har vi studiedag, med hela jobbet…. Det har hyrts in en kock, samma som förra året. Troligtvis föreläsning. Och vi kommer troligtvis bli indelade i grupper. E.L kommer att göra sin första arbetsdag på måndag.  Hoppas hon kommer att trivas. Tror jag vet vilket arbetslag hon kommer att jobba med. Efter studiedagen åker jag till Ikea för att handla lite.  wp-image-1396207559jpg.jpgMin nya säng skulle egentligen kommit i onsdags. Men tydligen strul med lagret, då den helt plötsligt inte fanns inne. Men de ringde idag, och jag bestämde att de skulle komma på tisdag eftermiddag kväll.

Last weekend. 

Helgen innan verkligheten börjar igen. Fyra veckors ledighet är slut och jag är nog tillräckligt utvilad för att börja jobba igen. Tror jag. Nästa vecka kommer att vara lugn. Inte förrän mitten på vecka trettiotre drar allt igång på riktigt. På onsdag har jag jobbat på det här jobbet i ett år. Det har gått fort det här året. wp-image-1844503331jpg.jpgJag träffar Ynglingen i stan för en fika. Han är hemma i ett och ett halvt dygn innan han drar vidare till Grekland. Han har fått reda på vilken anläggning han ska jobba på, och det blir bra. Han fick välja mellan tre, och tog en av dem som är inne i stan. (Dock en vecka till på hemmagymmet ) Lördagen kommer. Jag drar ut på en lång powerwalk. Hem. Duscha. wp-image-1007900532jpg.jpgÄta och sedan i väg till vårdcentralen. Efter en lång stund får jag träffa en läkare. Hans förvånade min över mitt stora illröda märke, som nu blivit ännu rödare. Näst intill lila. Och brister ut i ett wow! Han kallar till sig fler läkare och de har en del gissningar. Men är inte säkra.  Ett blodprov tas, penicillin skrivs ut. Och vi får hoppas på att det blir bättre om ett par dagar. Dock varken träning eller powerwalks på ett par dagar. wp-image-2109979807jpg.jpgDet blev ingen utgång på lördagen, men ett glas vin, lite olika sorters meloner med en vän hemma i lugnets stilla vrå fungerar bra det med.

We are running away. Pushing everything over the edge

Helt plötsligt blev det lite jobbigt att skriva. Kroppen pigg, (nåja) men knoppen blev helt plötsligt till geggamoja tidigare i veckan. Huvudet dök rakt ner i sörjan med lite pms, mens, trötthet (alltid efter att jag skriver att jag är på topp) och någon slags livskris som bara varade någon dag. Men lite sång piggar alltid upp på jobbet. img_20160609_155901.jpgPå torsdagen var det afterwork med mina kollegor på Liseberg. Tog en öl. img_20160609_190218.jpgHade femkamp. Åkte Helix. Vann stjärnvinst, första vinst. Åt på en vegetarisk restaurang. img_20160609_191757.jpgProppmätt och fick gaser i magen. Åkte Kållorado. Skrattade så mycket att vi höll på att kissa på oss. Sedan helg. Och jag gör inget. Jag tränar både lördag och söndag. img_20160611_120155.jpgJag kollar på serien Rita. Älskar Rita. Väntat in denna tills alla säsonger kommit ut.img_20160610_190642.jpgLigger i soffan och bara tar det lugnt. Rör mej inte ur fläcken. Så skönt. Inte fixa. Inte göra något. img_20160611_153534.jpgÅterhämtning is the shit. Fotbolls-EM har börjat. Love it. Och i morgon spelar Sverige, mellan tvättmaskin och torktumlare. img_20160607_210921.jpgHade tänkt att kolla på Prideparaden i eftermiddag som vanligt, men orkar inte. Puss.

Don’t do the snobb.

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG.

image

Jag har i stort sett under många många år, hatat min kropp. Som många andra. Som många andra tjejer och kvinnor har jag testat alla slags dieter. Jag har satt fingrar i halsen. Jag har hetsätit och spytt då jag har ansett mej själv ha ätit för mycket.  Jag har istället för att äta en normal ordentlig middag, varit snurrig i huvudet då jag ätit russin och solroskärnor.  Druckit litervis med vatten.  Detta har varit i perioder.  Inte varje dag, vecka, månad. Och trots att jag gick ner XX kilo för många år sedan väldigt duktigt all by my self,  även det på diet visserligen. Men en ok sådan, så var jag aldrig nöjd med mej själv.  Allt satt fortfarande kvar i huvudet. Mentalt. För jag var ju inte den där tjejen med fasta bröst. Med svarvda lår och utan häng under armarna. Magen drog inte åt sig som jag ville, även om jag nu inte känner igen mej själv på gamla foton. En helt annan person. Jag pendlade mellan att vara nöjd. Och inte. Hela tiden. Den totala vändningen kom, eller i alla fall började när jag under en kontroll på grund av något helt annat på vårdcentralen fick en läkare att kasta sig över telefon och ropa DU kommer hit med en gång! Du ska ta sprutor i två veckor på grund av B12 brist. Livsfarligt! Jag hade alltså satt mej och min kropp i en situation där jag behövde läkarhjälp för att inte gå under.  Utan att jag märkt det. Jag har alltid varit den som har promenerat och simmat mycket.  Träna på gym gjorde jag då och då, i perioder.  Jag började på riktigt att börja tycka mer och mer om min kropp efter diskbråcksoperationen för exakt fem år sedan.  Vändningen kom. Helt plötsligt så började jag skita i normer, vad samhället säger. Jag såg en förändring på och inuti mej själv. Jag accepterade hur jag såg ut. Trots att jag inte hade de där fasta brösten. Att min mage ser ut som en ojäst slapp deg. Dallret under armarna. This is how I look. Liksom. Jag slängde ut vågen. Vill jag se hela mej, kan jag ställa mej på en stol. (Eller på jobbet) För helkroppsspegeln slängdes när jag flyttade november fjorton.  Jag kan fortfarande noja ibland.  Såklart, men this is Who I am. Jag älskar att träna. Jag älskar att se min kropp kunna utmanas, utvecklas. Bli starkare. Känna hur jag verkligen tar i. Kör hårt. Träningen (på gym) blev en del av mitt liv efter operationen april elva. Jag var ju ändå tvungen att träna upp min rygg.

Jag gillar även utvecklingar, förändringar, förnyelser på ställen. På hemmagymmet kommer det bli en hel del av det. Och det har redan börjat. Det ska slås ut väggar med mera. Det kommer att bli mer yta. I nuläget har vi rätt så stort. Ett och ett halvt plan för enbart gym. Men mer blir det.  Nya saker, maskiner ska in bland annat. De ändrar om lite varstans, flyttar maskiner, crosstrainer  med mera. jag fick mej ett litet spel på Instagram förra lördagen. Nämligen fler speglar. Och jag hatar’t. Hur FAN ska man kunna träna, fokusera på det utan att se sig själv överallt?  Skrev vad jag tyckte och tänkte. Att de måste verkligen tänka på alla. Inte enbart dem som vill ha fler speglar. (Det finns mängder redan)  Fritt gissat så är det de yngre killarna som flashar  med sina linnen, visar upp sina sexpack på magen, spänner armarna, tar selfies med mera.
Självklart vill jag ha förändringar, förnyelser, förbättringar. Och jag tror med all säkerhet att jag kommer att testa på de nya sakerna som ska in. Jag pratade med S i måndags angående det här. Det var han som svarade mej på Instagram. Mellanchef och det är väl han som har drivit på och försökt att få allt det här under ett år nu. Han sa till mej att jag skulle tänka lite på hur jag vill ha det. (Berättade ganska mycket där och då) För mej handlar det om att kunna ha kontroll över mej själv. Att t.e.x kunna blicka ut över gymmet från crosstrainern, som det är nu istället för att glo in i en vägg, Att inte sätta vissa maskiner mot en glasvägg mot entrén. Alltså, vem vill sitta och göra magövingar och ha ansiktet mot entrén?
Det lustiga är att det här ska ju vara ett folkligt gym. Målgruppen är alla. Men har de ens frågat vad folket önskar? Inga enkäter, inget sånt alls. Det sista jag sa till S i måndags var Gör nu inte detta till ett snobbigt gym. Där det endast gäller att visa upp sig, där det viktigaste är att spänna armarna. Kommer ni ihåg Mannen med kaffet? Jag fick ju aldrig svar på varför han började på nytt gym. Pratade med E idag och hon sa att han bytte just för att det började bli lite för mycket flashande och spänna med armar på de yngre…. Och då är han en kille som ändå tränar hårt.