Femte oktober och jag glömde äta kanelbullar igår.

Måndagen går sin stilla (nåja) gång. En gemensam vän svarar på mitt sms som jag skickade i lördags. Angående allt. Och jag vet att hon tycker om mej. Och andra med. Och hon skriver det jag redan vet. Ett missförstånd som gått överstyr. Men hon vet inte så mycket om det. Jag förklarar att det skrev jag redan förra sommaren. Men det gick inte in. Jag skriver mer. Om allt. Att båda två är delaktiga. Att båda två borde be om ursäkt. Att vi har gått igenom värre saker än såhär. Under tio år. En bagatell. En petitess.  Att jag hyser inget agg. Och den gemensamma vännen har ingen anledning heller.
Vi har ju ändå träffats efteråt. Ett par gånger.  Så vad är felet? Vi är vuxna. Som borde kunna ta en enda ordväxling. Som från början var ett missförstånd. Om en öl. En öl. (Som sedan blev mer, mitt tålamod tog slut när vännen började skriva saker om mej, som inte hade med saken att göra. Och inte heller var sant. Började gråta på gymmet)   Hör ni? Så löjligt. Men ändå är jag uppriktigt ledsen för att det är som det är. Att kunna umgås med andra. Förutom när den gemensamma vännen är med. (Inte ofta, därför är det extra jobbigt)
Eller åka på resor.  Skrev att det här är inte den vännen jag känner.
Jag åker direkt till gymmet efter jobbet. 
Körde ganska hårt igår. Så var väl endast där för att sitta på maskiner och töja lite på kroppen. Vara där. Träna lite lite lite. Kanske spana lite. Eller nåt. Blev inte ens svettig av träningen.  T kommer fram och pratar en sväng.  Blev inte mer svettig för det. Men kul prat.
Kör lite på benpressen innan jag beslutar mej för att gå ner och duscha. Kör mer i morgon.

Finally Friday.

Fredag. Återigen. Men denna fredagen är mer välkomnad än vanligt. Speciellt efter gårdagen. Min dåliga dag började redan igår morse. Och höll i sig ända till den sena eftermiddagen. Jag var låg på jobbet, och ytterligare saker efter jobbet, som kom upp till ytan gjorde inte saken bättre. Och egentligen skulle den inte behöva vara dålig överhuvudtaget. För jag var på glatt humör, när jag steg upp och åkte i väg. Ända tills saker och ting satte torsdagstillvaron på spel. Min tilltro till vissa människor är inte höga. Jag trodde jag hade det.
Tilliten brister. Och jag undrar vad det är som gör att det i världen finns en massa rävspel, som utsätter andra för detta. Vad är det som gör att världen ljuger, sätter människors känslor och mående på sin spets.
Jag är medbjuden på AfterWork i kväll. Med några från en annan enhet. Just nu har jag ingen lust alls. Och det är torsdagens fel. Vi får se.

Let your tears come. Let them water your soul.

Tears are words the heart can’t express.

Det har hänt vissa saker som jag inte har skrivit om. Som har hänt under mars månad. Jag kommer nog inte skriva om det heller. Orkar inte riktigt. Men saker jag har blivit ledsen över. Saker som har blivit sagda som jag anser som elakt.
Som jag inte visade att jag blev sårad av, men senare gjorde att jag har gråtit över det. Mycket.
För personen förstår inte att det sårar.
Personen förstår inte att saker h*n säger är elaka och sårande. Saker som får självkänslan en törn.
För det spelar ingen roll vad jag gör, det är inte nog, eller inte bra för det ändå.

Andra saker som har hänt. Som jag heller inte orkar skriva om.
Som även det sårar lite. Och är besviken. Saker som jag heller inte förstår.

Just today

Jag har inte en bra dag idag. Jag åkte direkt hem från jobbet. Lämnade träningsväskan på hallgolvet, och gick direkt och la mej i soffan. Här har jag spenderat resten av dagen. Med undantag för en dusch. Och mat. Som jag tyvärr inte behöll. Jag känner mej fet, ful och hemsk. Ett rödgråtit ansikte tittar tillbaka i spegeln och jag vill bara ha närhet, och ömhet. Något jag inte har fått på länge. Inte ens ett fint ord. Inget personligt från någon.  Jag räknar inte orden på dejtingsidan. Jag vill inte vara där och bara se ord, ord som inte betyder så värst mycket. Jag vill ha fina ord på sms. Sms som är från någon som har mej i åtanke. Bara ett hej-hur-mår-du. Det hade räckt. Ful, fet och hemsk. Ja, så känner jag. Jag tränar mycket, men det händer inget.