Kvällens låt.

Träningen har varit en stor del av terapi under de senaste veckorna. Jag går dit. Tränar skiten ur mej. Får skratta med likasinnade om träning, snurr, och om det varma vädret. Om det nya cxworx-passet är med lite mer pumpiga låtar, så är bodypumpens nya release under två låtar/övningar, ben med stång och utfall/squats utan stång så är det lite mer slow it down än vanligt, (Vilket är ovanligt, och det tog ett tag, nog för alla att inte köra på lika snabbt,) även om det är grym takt ändå. På squat/utfallsövningen, den här gången med stepbräda inblandat är det denna låt. Den är väldigt bra. Men jag får klumpar i halsen, och ibland tappar jag fokus på träningen att jag får pausa en eller två sekunder, och sedan försöka skaka av mej de osynliga tårarna.

Och när mörkret faller, tänds neonljusen.

En vecka senare och jag börjar lyssna på årets sommarpratare i P1. Den gamle kände komikern från Lorry och Yrrol tar mej runt på en powerwalk i en och en halv timma under lördagen. Meningen var att gå till gymmet. Men det får bli på söndagen. Det finns en hel del intressanta sommarpratare i år, som kommer att förgylla både powerwalks, som på en solig klippa eller på balkongen, eller varför inte på en altan i sommar.

Jag började på en ny bok. Ganska sen i starten, då boken har stått i bokhyllan i ett och ett halvt år. Och då gillar jag författaren mycket. Men har nu kommit en bra bit. På lördagskvällen tar jag på mej en fin blå klänning och följer med till en visfestival i trädgårdsmiljö.

Trodde det var ett café i trädgårdsmiljö, men vi hamnade i en privat trädgård. Vi får välkomstdrink och utanför entrén står en foodtruck.

I baren swischar man och får puttekulor som man sedan växlar in till öl vin cider drink, vad man nu vill ha.

Jag har hört några av dem innan på olika småpubar, som sjunger och spelar.

Men vad fint.

Värdinnan är lite rund under fötterna och berättar att Mona längre ner på gatan hade förra året ringt polisen när klockan slog noll noll noll ett. Så i år skulle de minsann hålla tiden. En idyllisk fin gata, där mina fördomar säger att alla är blåa. Och de som sjunger visor är röda.

På söndagen sover jag länge. Går upp, tar på mej träningskläder, kaffe. Yoghurt. Sen är det bodypump i en intensiv timma.

We write the story.

En vårsolig fredagskväll. Uteserveringar har öppet. Skratt och musik hörs i staden. Helgen har precis börjat för alla vardagsarbetande människor. Avicii. Tim Bergling.Död. Jag är fortfarande rätt så förkrossad. Såg dokumentären om honom för ett par veckor sedan. Inte helt oväntat. Utmattad. Slut. Människor som pushar exakt hela tiden. Även i en säng på ett sjukhus. Hur han försökte dra en gräns, men inte så många som respekterade. Beundrar honom att han slutade, trots att jag aldrig fick se honom live. Hälsa och välmående betyder mycket. Andra stjärnor beskriver honom som ett musikaliskt geni. Träningen går rätt så segt denna veckan. Men ett par pass fick jag till. Får se hur det blir I morgon sen eftermiddag.

Då jag har väggar av betong på balkongen, (fortfarande ingen borrmaskin) skruvar jag upp hyllor vid fönstren. Det är bara de små avlånga fönstren ovanför och balkongdörren som går att öppna.

Så jag även där, förutom på borden kan ha ljus. Sätter även ut en glascylinder med mina ljusslinge-bollar. Återstår nu om jag ska klä om soffan, köpa nya kuddar. Och så vidare.

Jag börjar på en ny bok. En psykologisk thriller. En bladvändare. Kan man säga. Det känns fortfarande bra med en ny chef. Hon är yngre än vår gamla. Och kommer från en annan kommun. Hon ser saker med nya ögon. Hon tar vissa grejer på allvar. Det känns som om någon faktiskt lyssnar på vad man har försökt att säga inom själva arbetet. Jag har även kunnat säga saker rakt ut, och hon tar det på allvar. Eller typ, hon tycker lika. Något som ingen har gjort innan. Saker som jag försökt säga länge. Jag är, trots mina snart trettionio år faktiskt yngst. Och som sagt, nej. Vi har det inte alltid så bra i vårt arbetsteam. Oavsett vad någon annan säger. Och det jag ska göra nu. Är att nästa vecka, trots brist på många ordinarie personal berätta för dem att de nu ska, verkligen ska berätta exakt allt. Om Henrik. För även om vi pratar, då pratar vi/de inte om det. Fortfarande. Och det stör mej. Jag behöver få dem att prata. Och ingen gör det självmant. Jag behöver få veta mer saker, än det jag vet. Sen. Sen går jag vidare till andra och säger likadant till dem.

I wanna make you sweat.  

Tågresan gick fint. Snabbt och vips framme i Göteborg. En varm dusch, frusen efter en kort promenad. Kläder packas upp och träningsväskan står redan klar i hallen.  Nästa vecka är det fokus på träning.  Längtar riktigt mycket för att ta död på mej själv, pressa, svettas, bli helt slut. De senaste tio tolv dagarna har inte varit riktigt nyttiga. Tårta på jobb flera gånger på grund av kollega som fyllde femtio. Andra desserter, öl, vin och i n g e n träning förutom i torsdags som var en lightträning. Nu är det andra tider, förkylningen känns långt borta (peppar peppar ta i trä ) nu jävlar ska här tränas. Känna mej grym, bra och High fivea mej själv. Även ett besök i solariet ska bli av i morgon.  Låten nedan får en på otroligt grymt bra humör. Lades självklart till i en av mina träningslistor.