Sen sist.

Jag tappade blogglusten. Drivet till att skriva. Den finns fortfarande inte, egentligen. Dagarna går. Livet fortsätter. Det är ganska snurrigt och rörigt så här i början på hösten på jobbet. Vi har inne en del vikarier. En del bra. En del mindre bra. Och det blir rörigt. Bättre är det med vissa saker, men orkar inte ta allt här. Dagarna går. Helger kommer och går.

En öl där. Och där.

Ett glas vin här. Och annanstans.

Hänger med på en liten spelning en torsdagskväll. Träning. Jag blir och mår bättre i sinnet. Men får stå upp för mej själv. För det har varit kaos. Söndagen innan första dagen innan arbetet börjar igen, det var då jag tappade läslusten. Hoppas den kommer tillbaka. Även där har jag haft drivet att läsa, men tappat det helt.

Fixar i ordning ingefärsshot.

Tränar bodypump.

Köper vitaminer som jag får se till att ta.

Bakar lite bröd. Vill ha lite mer kyliga vindar, då det är svårt att klä sig om mornarna. Är dock orolig för de extrema hårda vindar angående valet tjugo arton. Att vissa i Sverige verkligen överväger att rösta brunt och inte förstår vad det verkligen innebär för kvinnor, rättigheter, människor, skola, vård och omsorg.

I´m so tired. My tired´s tired.

Jag drog tidigare från jobbet i dag med.
Trött. Jag är så vanskligt trött. Jag märker det på inläggen här i bloggen.
Jag har inte mej själv under kontroll.
Jag märker det när jag sitter på spårvagnen. Det blev en annan väg till gymmet än vad jag hade tänkt. Innan hade jag gått in på Lush för att hitta något att slänga i badkaret i kväll. Men dofterna var så starka där inne att jag vände fortare än jag hade kommit in. Gick in på Lindex och köpte bodybutter istället. Jag är trött. Så trött att jag nästan lipar när jag tar av mej skorna vid skogränsen för ytterskor.  Sitter en stund på bänken i omklädningsrummet. Och nästan exakt trettio minuter senare är jag tillbaka och tar på mej jackan för att åka hem. Så mycket tränade jag i dag. Säger God Jul och ler trött när jag går ut genom dörren.
Hemma tar jag av mej kläderna. Fixar kroppen.
Duschar och är nu ordentligt rengjord från topp till tå.
Med alla tillbehör. Fixad. Inpackning. Ansad. Rakad. Insmord.
Kroppen är mör. Och jag är nu ledig i tolv dagar.
Tolv dagar. Jag behöver det. Kroppen behöver det. Sinnet behöver det.
Senare i kväll målar jag naglarna. Dricker ett glas rött vin. Slappar.
Packar en övernattningsväska. För en natt. I morgon åker jag ut till ön. Firar jul. Kramar brorson. För att sedan åka hem på juldagen. Festa med vänner. Och det behöver jag. Jag behöver ha en riktig rajtan tajtan natt.
Och nej. Ingen är gravid. Är det torrare än i Saharas öken där nere för tillfället, så beror illamåendet nog på maten jag åt i går. Kanske.
Och ska ni vädra. Och bor ganska högt upp. Ta bort växten som står i fönstret. Det blåser mycket. Och nu får jag dammsuga upp en hel del jord från golvet. Kanske gör det mej lite piggare trots allt.
Puss och kram.

Wasn’t life supposed to be more than this?

Vaknar naturligtvis tidigt. Men har ändå fått mina timmars sömn. Som är fler timmar än vad jag får en vardagsnatt.
Undrar om det ska vara såhär. Om jag gick och la mej tidigt för tio år sedan. Så vaknade jag mycket senare då. Än nu. Those were the days. Ung. Och kanske dum emellanåt. Och något jag inte gillar är när människor ska prata om vuxenpoäng. För vem bestämmer när man är vuxen? Och ung? Om man inte pratar ålder. För vi gör ju saker i alla åldrar som kan ses som både vuxet och ungt.
Och även om huvudet är klar och pigg. Känner jag av hur trött kroppen är. Av jobb, träning och lägenhetsslit. Jag viker inte för träning, det ska göras. Punkt.
Jag ligger i soffan ett par timmar. Pratar med bror om mammas sextiofemårs present. Hon slutade väl fylla år för femton tjugo år sedan säger hon. Men hon firas ändå. Såklart. Och jag har nog inte riktigt förstått att jag är ensam som syskon i Göteborg nu. Jag åker ut över dagen, till ön nästa lördag. Och jag kommer att vara ett ensamt syskon där. Får ett sms om lägenhetsvisning, och jag undrar om det inte är över än. Killen kommer i morgon eftermiddag.
Tvättar resterande fönster innan regnet kommer. För nu blir det mörkt tidigt, och den enda dagen som finns kvar i bra dagsljus är nästa söndag. Och det var väl sista gången som människor fick se mej dansa och sjunga i urtvättat slitet linne, med små hål i. Samtidigt tvätta fönster i den här delen av stan. Jag bjuder på det när spotify spelar nittiotalsmusik. Och dansbandsmusik fick jag visst klickat på också.
Jag slocknar helt apropå i soffan, och jag måste tagga ner. Nu längtar jag bara tills allt är över, för nu är jag trött på skiten. Säkert ni med.
Om två veckor. Och jag kan börja om i en ny lägenhet. Efter det. Tar vi allt som det kommer. Och jag tror att det kommer att bli bra.
Dessutom så ska mina naglar bli bättre efter det här.
Mitt favorithöstprogram visas på tv. Så mycket bättre. Ett program som gör mej glad. Som gör att jag ryser. Till och med en snyft kanske kommer fram då och då. Vinglasen är nerpackade allihop. Och nu är det plastglas som gäller. Och termosmugg till kaffet.
Puss och kram.

Let your tears come. Let them water your soul.

Tears are words the heart can’t express.

Det har hänt vissa saker som jag inte har skrivit om. Som har hänt under mars månad. Jag kommer nog inte skriva om det heller. Orkar inte riktigt. Men saker jag har blivit ledsen över. Saker som har blivit sagda som jag anser som elakt.
Som jag inte visade att jag blev sårad av, men senare gjorde att jag har gråtit över det. Mycket.
För personen förstår inte att det sårar.
Personen förstår inte att saker h*n säger är elaka och sårande. Saker som får självkänslan en törn.
För det spelar ingen roll vad jag gör, det är inte nog, eller inte bra för det ändå.

Andra saker som har hänt. Som jag heller inte orkar skriva om.
Som även det sårar lite. Och är besviken. Saker som jag heller inte förstår.