Dark horse – It’s a yes or no, no maybe. So just be sure before you give it up to me. If you get the chance you better keep her.

Don’t get me wrong. Men jag gillar singellivet trots att jag mer än jättegärna skulle vilja ha någon bredvid mej i soffan. Äta middag ihop med. Hitta på galna upptåg med. Sex. Hångel. Film. Slappa. Kanske är det det där med att kunna ha egentid jag menar. Jag är ju van att vara själv. Ingen som retar sig på att jag ligger i soffan Och pillar navelludd i fem timmar. Eller att jag glömmer att ta med soppåsen när jag går ut genom dörren. Trots att den faktiskt står precis vid dörren. Alltså, jag kan vara så glömsk med vissa saker. Kan ta ut en tampong, och två timmar senare tänker jag satte jag in en ny?

Men jag saknar det där med att prata i telefon med någon man gillar. Sms. Göra upp planer. Eller bara vara spontan. Och att någon känner mej lika bra som mina vänner gör. Att kunna presentera en man för mina vänner, som jag verkligen gillar. Jag kan känna mej rätt så misslyckad ibland. För jag är ju lika mycket singel som alla de där männen som är kvar på alla dejtingsajter i all evighet. Som man alltid har sett när man har loggat in. Och så tycker man att de är patetiska. Fast det är ju jag med då. Men det värsta är väl de som kommenterar det. Hur går det med dejtandet? När ska du träffa någon? Och jag tänker, men va fan. Skit du i det. Jag mår väl inte bättre för att någon kommenterar det. (Om jag inte har sagt det själv då i sammanhanget) Jag gillar inte (numera) att prata om dejting. När jag inte är tillfredsställd i situationen. Förr kunde jag prata om allt. Skriva om allt. Men ju mer tiden går, desto mer tyst är jag. Känner ibland själv hur jag kan censurera mej själv. Låta skrivandet vara tyst. Vara tyst om mina känslor. Allt för att inte verka desperat. För när man söker bekräftelse kan det verka så. Jag vill att allt ska komma naturligt. Naturligt och lätt.

Jag är inte så himla romantisk av mej. Och skulle väl mest bli generad över tusen ballonger eller massa presenter. Dessutom tar det mej forever att hitta presenter själv, för jag har dålig fantasi när det kommer till julklappar till exempel. Laga mat och ge mej ett glas vin medan maten puttrar på spisen, så är jag nöjd.

Annars då.

Jag märker att jag skriver ordet kärlek rätt så ofta numera. Kanske för att jag känner saknaden av kärlek i någon man. Fast ändå så orkar jag inte leta. Kan sitta med fem matchningar, men ändå inte orka börja. För efter varje misslyckad dejt, eller ny matchning, så måste man börja om. På nytt. Med allt. Någon dejt hit eller dit för ett bra tag sedan. Men inget för mej. Eller jag för dem.

Jag tycker att det var lättare förr. Man sprang på krogen. Flörtade. Hånglade. P r a t a d e. Dansade. Antingen bytte man nummer, eller Hoppade in i en taxi med någon kille slash man. Hade sex. Antingen började man dejta, blev kk.s eller så var det bara en walk of shame efter ett one night stand. Man orkade chatta på dejtingsajter i mer utsträckning än i skrivandets stund.

Ju äldre jag har blivit, eller i rätt så många år har jag märkt av att random okända män kanske tror att det går hem att skriva puss och kram, Gud vad du är snygg. Och tror att man ska gå på dejt bara efter just den, och den enda meningen.

Jag hjälpte Rock(y)tjejen lite med en profil på en dejtingsajt. Hon är nu tillräckligt stabil efter hennes separation från A, trots lite bräcklig. Hon blev lite scared över att hon hade fått över fyrtio mail på bara en halvtimma, utan att hon ens hade skrivit en presentationstext. Välkommen till landet välja och vraka skrev jag i ett sms till henne. Hon skrev att om hon skulle radera de mail som endast innehöll ord eller meningar som Hej baby, Hej, Sötis, Vad snygg du är etc skulle hon inte haft ett enda mail kvar. Jag skrattade och skrev True that!

Och förr, när man dejtade i mer utsträckning. Då blir det liksom att den jag dejtar slash dejtade a l l t i d hittar sin drömkvinna e f t e r de eller samtidigt som de dejtade mej. Kul på hjul. Inte konstigt att man inte orkar. Rycker på axlarna och tänker fuck it. I’m awesome anyway.

Om du vill ha mej, 

Tidig lördagskväll letar sig min ena hand efter mobilen på soffordet.  Istället för att vänta på ett annat telefonsamtal, är det jag som skickar ett sms till ett nummer jag trodde var raderat sedan ett år tillbaka. Jag behöver närheten. Värmen. Någon som tar på min kropp. Någon som utforskar varje millimeter. Få höra fina ord. Någon som bryr sig åtminstone lite. Så jag chansade. Och fick napp. Återigen en engångsgrej. Men behovet av att någon man som smeker sina händer över hela min kropp är stort. Behovet av att någon man sitter bredvid mej i soffan. Delar en flaska vin med mej. För jag har på riktigt ont i hjärtat. Ont. Jag tror inte jag har haft så här ont på länge. Jag vaknar tidigt. Han sover. Jag lämnar en lapp om att jag tar en powerwalk, lägger extranycklar bredvid som han kan slänga ner i brevinkastet, som aldrig används för post numera, då vi har postboxar nere i entrén. Ifall han har bråttom. Han är kvar när jag kommer tillbaks svettig efter nästan två timmar i rask takt. En kopp kaffe. Lite prat. En smörgås. Sedan går han. Sista gången. Och numret är raderat.  

Beer after beer.

Man brukar säga att man har världen framför sina fötter. I natt hade jag hela världen snurrandes i mitt huvud. Många öl på en inte så full mage och på vagnen hem snurrade det till. Men öl är gott. En pubrunda med Ias hemlis och Jazz och en del bekanta. Hade väldigt trevligt. En massa prat Och skratt.  Ett namn som råkades se för ett år sedan. Och när ens fingrar är snabbare än blixten på nätet. För ett år sedan. Och när man hälsar med namn igår, skakat hand med en okänd men känner igen på något sätt. Så vet man varifrån.  Den okända kvinnans blickar i början på mej.  Vad är oddsen för det här? Att veta om någon man aldrig har träffat. Och sedan dricka öl ihop. Även om vi inte pratade med varandra. Världen är liten. Jajjemen. wp-image-517774743jpg.jpgEn Söndag i soffan. Lite lätt bakis. Och det är väl nu. Nu man vill ha den där kramen. Närheten. Sexet. Skeden. Kli i hår. En kyss.  Hångel.  Värmen.

En ostämd sträng på din gitarr. 

Tränar styrka intensivt på tisdagen. Onsdag bara cardio. Benen är trötta. Men de fortsätter. Mycket på grund av vissa träningslåtar. Men även fokus på en tv-apparat snett ovanför mitt huvud. Att kolla på tiden och kilometer stressar mej. När jag sträcker mej efter vattenflaskan,  Till och med då försöker jag undvika att se tiden. Bara någon gång då och då. Bäst att fortsätta då det är lugnt på jobbet. Inte så mycket att göra. Och en chans att gå hem lite tidigare. Nästa vecka är jag ledig. Jobbar bara måndagen efter nyår. Nyår ja. Konstigt nog har jag riktigt fina nyårsnaglar. Starka. Långa. De har hållt under en längre period nu.  Glittrigt lack kanske? Inga nyårslöften. Bara visioner. Tvåtusen sjutton. Ett par dagar kvar nu.  Nytt år. Jag tror jag skriver orden i en annan månad. Förutom den här. Nyårsdagen är bara en ny dag. Samma liv. Samma Tears and Pearls. Bara en ny tid. Nytt klockslag samtidigt som det sprakar på himlen. Men även med nya visioner. Jag vill inte att något dåligt ska komma med in i tvåtusen sjutton. Från tvåtusen sexton. Bara bra saker. Nya visioner. Mer närhet. Mer sex. Bra relationer. Öppenhet. Bättre och mer utmaningar. Träning. Vara lika öppen. Sockerdricka i kroppen. Skratt ända från maggropen. Bubbel. Ny tid. Nytt år. Nya visioner. Om igen. 

Dejt i mörkret. 

Jag skriver nästan ingenting om dejting. Har träffat en. Tråkig.  Inget att hänga i julgranen. Inte min julgran, om jag hade haft någon. En till. En gång. Men han ville jag inte tända ett ljus med. Henrik går som katten runt het gröt. Nära att ta en tugga. Men är rädd för att bränna sig på den varma gröten. Som faktiskt kan bli rätt god om man tillsätter kanel och en skvätt mjölk. 

Taking the things I need?

Det regnar. Naturligtvis. Med hösten kommer regn. Det blir ingen powerwalk på lördagsmorgonen. Heller inget gym. Ligger i soffan med mensvärk tills telefonen ringer. Vännen ringer och säger att hon kommer förbi innan vi ska åka till Jen för en födelsedagsmiddag. Upp och hoppa. Duscha. Fixa smink och kläder. Vi dricker ett glas vin. Prarar om det som kallas för relationer. Med tårar i ögonen säger jag det som man oftast bara tänker, men inte säger högt. Jag är hellre singel för resten av mitt liv, ensam. Än att vara i den sits, i den relationen du/ni har haft länge nu. Hon vet. Hon förstår.  Och hon vet att hon alltid kan komma hem till mej för en kopp kaffe. Eller en sovplats om det skulle behövas. Det regnar fortfarande ute och jag ger henne ett par handledsvärmare som mamma har stickat till henne i isländskt ull. Hon gläds åt dem och tackar.  wp-image-566022744jpg.jpgHem till fina Jen. En massa prat. Skratt, men även en sorgsenhet när C som har rakat huvud pratar om sin cellbehandling och hennes livmoderhalscancer. Men hon är stark och är glad ändå. Hon har en bra vecka. Denna vecka. Förrätten, huvudrätren och underbara blåbärspajen är god. wp-image-378832763jpg.jpgÖlen vinet likaså. Vi pratar om acceptans, viljan om hur livet ska fortsätta i en annan riktning än vad den är idag. Om mental förberedning om vad som komma skall. Om dejtingsajter, och C.O frågar varför jag inte har Tinder. Säger att jag är skeptisk till appen. Klockan närmar sig askungen tappar skon. Jag kramar hejdå. Pluggar in lurar I öronen.  wp-image-24792798jpg.jpgLånar ut en tändare till en kille innan vagnen går. Vi pratar på vägen hem. Han ler när jag ska gå av, och hoppas att han stöter på mej på vagnen igen någon gång.  Jag ler och säger ja, kanske det. Söndagsmorgon och det regnar fortfarande. På med träningskläder skor och mössa. Ut på en powerwalk och tänker all träning är bra träning.  Tänker ska man bara ta första bästa när det gäller dejting och sex? Bara för att? Bara för att få sig något. One night stand som när man var ung?  Leka ung. Ta första bästa för sex?  Because I need it now. Soon. 

Onsdagsbestyr.

Mina inlägg, texter, citat jag lägger upp. Är naturligtvis jag. Men det speglar bara en del av mej. Livet går upp och ner ibland. Tankar, skratt. Leenden. Likadant med träning. I måndags var jag rätt så pigg efter jobbet, men träningen fungerade sådär. I eftermiddags när jag satte mej på buss och spårvagn efter jobbet, drogs rullgardinen ner för ögonen. Men gjorde därefter ett grymt träningspass. Ändå. Tvbänken blev målad och klar i söndags,  men är ej Ihopskruvad ännu. Ibland kan det vara svårt att tro. Faktiskt. Att jag associerar ganska många saker till sex, kanske inte är så förvånande för mej och mina vänner. Inte på jobbet heller. Däremot mina kollegor, kanske för vissa. Vi är sju kvinnor och en man. Jag är yngst. Vi pratar om fyrahundra eller sexhundra gram.  Självklart är jag för sex säger jag. Och där är vi gång. wp-image-1710575511jpg.jpgVem har du fått snoppkoppen av? Frågar B idag.  För det första är det ingen snopp.  Det är en k r o k o d i l. Ser du väl. Är du blind? (Sen att den läcker vatten ur snoken när den är nydiskad är ju en sak) Men Henrik gav mej den. Vilken Henrik?  Våran Henrik såklart.  Jag har väl aldrig fått något av Henrik där nere säger jag, och pekar ut genom fönstret.  ”Där nere” eller? Säger A och ler. Igång igen ja. Och snart är helgen här.

Dating is supposed to be fun. 

Ibland är det bra att träffa nya människor i andra lägen än vanligt. Insikter om sig själv och vad man behöver. Jag har varit pausad länge nu från dejtingsajten. Inte känt att det uppfyller ett behov av att vara där inne. Mest på grund av att jag är trött på själva sajten. Jag kan ta vara på mej själv, men ändå är i behov av närhet och att ha någon nära. Någon som kan ta det jag säger. Och känner. Om känslor och tankar till personen i fråga. Någon som kan bli glad för att jag gillar honom. Någon som kan  visa sina känslor tillbaka. Jag behöver någon som kan visa intresse för mej. Utan spel. Utan lekar. Utan att tro att man ska gå in i ett förhållande med en gång. Någon som är redo för att dejta, som är inne för det, även om man är heartbroked. Blivit så bränd. För det är vi alla på ett eller annat sätt. Många dejtar, är inne och söker fast de inte är redo. De tror det. Men summan blir att de sårar den andre istället. Vissa ljuger om att de träffat någon, fast de inte har det. Genomskådad direkt. 


 Jag behöver någon som när han tar på mej.  Som rör min kropp med sina händer som menar varje liten rörelse.  Den första september var egentligen dagen då jag skulle ha registrerat mej på en ny dejtingsajt. Men kvällen kom, jag hade fått ett bryt. Jag grät på jobbet.  Somnade på ett par sekunder i sängen.  Kanske är denna helg rätt. Jag hoppas det. 

Erotik när den är som bäst.

Regnet faller ner ganska kraftigt utanför. Medan tvätten torktumlas, sitter jag på balkongen.  I soffan.  Jag har suttit här ett tag. Även om alla bilar hörs.
Är det ändå på något sätt ganska rofyllt. Sitta här. Ta det lugnt.

image

Närhet. Att någon bara håller om en. Något jag saknar. Något jag behöver från någon som behöver det från mej. Att få ligga still. Tyst. Värmen från någon annan. 

image

Sex. Kunna ta på attraktionen. Kunna känna det fysiska i luften. Experimentera. Vad gillar du. Vad gillar jag. Vad är skönt. Vad är hett och sexigt. Rått. Slutna ögon. Andetag. Klimax. Orgasm.

Öppna upp sig. En god konversation. Att se den andres lyriska ögon när något är glädjande. Roligt. Berättandet. Av något annat berörande.

The Jerk.

Jag ser på serien Suits just nu. Ytterligare en serie jag inte började följa från början för ett par år sedan. Häromdagen slog det mej att Patrick J Adams som spelar Mike Ross i serien är slående lik Blicken som jag dejtade långt way back. Tvåtusenåtta närmare bestämt. Jag skulle fylla tjugonio. Han trettioåtta. Så lägg till några år på nacken, och det är ganska så likt. Blicken var som många andra. Blev rätt så sur när man inte ville som honom. nej, jag kan inte åka över halva stan nu sent på kvällen när jag ska upp noll fyra trettiofem i morgon bitti. Men annars var det rätt så bra. En kväll testade han väl mej. Från att ha gått till att säga världens finaste ord. Från att puss puss puss. Till att två dagar senare ringa och säga att ”han har flickvän” (när hände det?) , och att han är världens lyckligaste. Jag blev så klart ledsen. Och grät. Mycket. Jag glömde bort honom över sommaren. Träffade män på krogen. Hemmamatch. Bortamatch. Och så vidare. Tre månader senare ringer han. Säger att han är i närheten. gått på en promenad han står utanför mitt fönster. Säger att han aldrig kommer att träffa någon. jodå säger jag. Och bad honom tyst dra åt helvete eftersom klockan var efter halv tolv på natten.

Need something.

Jag känner själv att jag backar från allt, när jag märker och ser hans kroppsspråk. När han ser bedrövlig ut. Om jag får uttrycka det så. Att jag tänker Varför ska jag lägga ner energi för att få en bra relation till varandra igen? När hans kroppsspråk visar ett inåtvänt beteende. Det är då jag backar. Det är då jag känner att det här inte kommer att bli bra, på något sätt. Att han redan från början säger att allt redan har skurit sig. (Vad beror det på?)
Att han är envis och inte ens kan fråga hur jag mår. Jag vet. Han är man. Men egentligen är inte det en ursäkt.
Men jag har känslor. Jag är en känslomänniska. Det är ett under att jag inte har börjat gråta inför honom ännu. Eftersom vi jobbar så tätt inpå. Ändå på något sätt. Även om jag har skinn på näsan, vet vad jag är värd, vet vad jag står för. så har jag ändå känslor som inte går att dölja. För det börjar bli jobbigt. Det tändes ett litet hopp för två veckor sedan, att det gick åt rätt håll. Att jag kände nu börjar det gå framåt igen. för när han är framåt, märker jag det. Och jag blir glad.

Jag har vänner som frågar varför jag alltid hamnar i dessa situationer, varför jag aldrig kan hitta en vettig karl. Som gillar mej för den jag är. Att någon är beredd att verkligen ge sig in i något. Eller åtminstone öppna sig. Att släppa in mej. Även om det går lugnt till.

Jag behöver en riktig fylla. Och Ett riktigt knull. Snarast.