Kvällens låt.

Träningen har varit en stor del av terapi under de senaste veckorna. Jag går dit. Tränar skiten ur mej. Får skratta med likasinnade om träning, snurr, och om det varma vädret. Om det nya cxworx-passet är med lite mer pumpiga låtar, så är bodypumpens nya release under två låtar/övningar, ben med stång och utfall/squats utan stång så är det lite mer slow it down än vanligt, (Vilket är ovanligt, och det tog ett tag, nog för alla att inte köra på lika snabbt,) även om det är grym takt ändå. På squat/utfallsövningen, den här gången med stepbräda inblandat är det denna låt. Den är väldigt bra. Men jag får klumpar i halsen, och ibland tappar jag fokus på träningen att jag får pausa en eller två sekunder, och sedan försöka skaka av mej de osynliga tårarna.

One life.

Jag har testat den där dejtingsajten ett flertal gånger. Pannkaka. Av allt. Sen kan jag inte se annat heller. Där inne. Så jag pausade. Och nu går jag inte in där igen.

Aha, här händer det grejer säger en kvinnlig nickade leende en dag för ett tag sedan. Jag hummar leende med stängd mun. Hummhhmmm.

Alla är fortfarande engagerade. Eller vet en massa. Och hoppas. Jag berättade det, att jag vet det. Jag har sagt det till honom. Att det är inte bara en som ska säga saker, utan båda två säger någon till mej. Det är väl bara till att säga säger någon till mej en dag då jag känner att det är ingen som vet vad jag känner till. Känslan i rummet. Känslan och atmosfären överallt. Man kan inte säga att man verkligen vill, utan att ta mer initiativ. Man kan inte säga att man verkligen vill, och sedan backa säger jag med gråt i halsen till någon för det är så känsligt. I’m exposing myself. För det är fortfarande något. Jag vet det. Han behöver prata. Jag behöver det, jag behöver få höra det. Han behöver det. Den här skolan behöver det. Sa jag till någon.

Alfons.

Det är väl egentligen inte meningen att det bara ska bli ett inlägg i veckan. Eller två. Tänker ofta att jag ska skriva mer. Oftare. Så som det brukar bli. Brukar vara.

Jag skulle kunna fylla bloggen med hur pigg jag är. Samtidigt som jag gäspar i kapp med mörkret som faller allt tidigare om kvällarna. Men high five för att jag kommer ihåg vitaminer och magnesium. Jag har liksom både ock i mej. Tröttheten, piggheten. På samma gång.

När instruktören på gymmet skriker kom ihåg att andas när det blir tungt tänker jag jag andas redan som en hårfön med kallblås. Fast In och ut. In och ut.

Jag hänger med före detta granne/kollega M på en liten Mozartkonsert som sjöngs av den kör hon är med i. I regnet traskar vi hem till hennes nygamla lägenhet, där hon nu bor. Som hon flyttade till ett tag, hyrde ut, och nu tar över igen. Jag ger M.s dotter ett armband i present. Jag bokar en tågbiljett för om ett tag. Bil upp på morgon. Tåg ner på kvällen. Orkar inte sova över. Dit och hem på samma dag. Jag skulle kunna skriva om att jag förbjuder mej själv att köpa mer ansiktsmasker och hårinpackningar. Jag har, så det räcker och blir över. Och den där exfolierande ansiktsmasken är super. Någon gång när jag inte förbjuder mej själv ska jag testa de andra produkterna i serien. På onsdagen och torsdagen säger jag mitt hjärtas mening. Because I have to. Tänker också på om jag ska köpa den där växten elefantöra.

Sen sist.

Jag tappade blogglusten. Drivet till att skriva. Den finns fortfarande inte, egentligen. Dagarna går. Livet fortsätter. Det är ganska snurrigt och rörigt så här i början på hösten på jobbet. Vi har inne en del vikarier. En del bra. En del mindre bra. Och det blir rörigt. Bättre är det med vissa saker, men orkar inte ta allt här. Dagarna går. Helger kommer och går.

En öl där. Och där.

Ett glas vin här. Och annanstans.

Hänger med på en liten spelning en torsdagskväll. Träning. Jag blir och mår bättre i sinnet. Men får stå upp för mej själv. För det har varit kaos. Söndagen innan första dagen innan arbetet börjar igen, det var då jag tappade läslusten. Hoppas den kommer tillbaka. Även där har jag haft drivet att läsa, men tappat det helt.

Fixar i ordning ingefärsshot.

Tränar bodypump.

Köper vitaminer som jag får se till att ta.

Bakar lite bröd. Vill ha lite mer kyliga vindar, då det är svårt att klä sig om mornarna. Är dock orolig för de extrema hårda vindar angående valet tjugo arton. Att vissa i Sverige verkligen överväger att rösta brunt och inte förstår vad det verkligen innebär för kvinnor, rättigheter, människor, skola, vård och omsorg.

Can’t hold back any longer.

Mitt sinne har under veckan pendlat. Likt en berg och dalbana. Skratt. Prat. Tyst och Holding back the tears. Tänkte prata med Tony men fick inte fram de ord jag ville få ut om saker, då många andra knappt kan se mej eller prata. Och det är och blir ett problem. Det är dags nu. Dags att börja prata med mej om det. Jag klarar mej inte längre. Kände mej rätt så olycklig under veckan som gick. Tränat tills blodsmaken dyker upp. Tröstätit.

Druckit ett glas vin blandat med salta tårar. Lägger bokläsandet åt sidan. Ser i kapp ett antal olika tv-serier. Ligger i soffan. På lördagen tar jag under mitt andra försök den dagen en lång powerwalk. Tidigare under dagen hann jag i väg fem minuter innan det börjar vräka ner regn. Stod under ett träd, och när jag kom hem hade det bildats vattensjöar i både sovrum och kök på grund av öppet fönster. Min balkong, soffan kuddar var dyblöta. Den blir aldrig det. Ofta regnar det bara in kanske tjugo centimeter Men igår regnade det på tvären. Rätt in.

En öl med två bekanta, som bara skulle bli det och lite strosande på stan, blev en helkväll. Mina vita skor är inte vita längre. De ligger i blöt. Under stora parasoll dansar vi, ovan oss spöregnar det. Jag ler. Skrattar mycket. Får mycket bekräftelse av andra. Men när jag sedan fyllehånglar med random okänd man, vars ansikte jag inte ens kommer ihåg, börjar det snurra lite väl mycket. Så jag åker hem. Själv. Vaknar upp en kylig söndag.

Ja, det regnade visst mycket igår. Avbokar bodypump-pass, för nej. Jag vet att tiden för det passet inte känns bra idag. Vit kladdkaka äts till middag.

Ekorrhjulet.

Semestern är över för i år. Vi ska tillbaka in i ett ekorrhjul. Där måndag plötsligt blir fredag. Och sedan Måndag igen. In i ett hjul av de där notiserna av att komma ihåg alla de där vitaminerna som en ska ta. För de ska ju vara bra. Att ta. Vi ska med friska nya tag, ta tag i alla saker som vi borde göra. Som att boka tid till optikern. Jag lovar. Jag ska. Verkligen.

Träna mer effektivt än under sommaren. Eller kanske hitta ett annat pass, ett till pass. Vi ska försöka lägga oss tidigare. Dricka mindre vin. Och komma ihåg att använda alla dessa krämer, inte bara några få, som står i badrumsskåpet som ska vara så bra för hy och kropp. Vi ska hitta en balans mellan jobb, Privatliv, träning. Sätta fokus på inre och sinne. Jobba smart och effektivt. Men samtidigt inte slå ut oss själva. Ekorrhjulet.

Vi är alla där. Strävar efter samma mål. Vi ska försöka att se så pigga och fräscha ut, trots det är tidig morgon. Inte en enda grå skugga ska finnas under ögonen. Komma ihåg värmen när novemberregnet slår till. Även om jag längtar efter friska vindar just nu. Lägre temperaturer och faktiskt en hel del regn. Augusti.

Men ändå är löven fallna. Och i höstens alla färger. Lugna dagar på jobbet. Vi har att göra, men det är ändå lugnt. Augusti. Vi strävar mot samma mål. Allihop.

Kanske är min hjärna tumlad och tömd. Urblekt och tvättad.

Jag är nu öppen på jobbet med att jag vill hitta ett jobb i en annan yrkeskategori. Även om vi har mycket och många bra stunder tillsammans, skrattar, kan diskutera. Så måste jag på något sätt komma vidare. Helst vill jag ha nytt jobb direkt efter semestern. Men orken ska finnas och hittas för ett jobbyte. Och även om vi har många och fina stunder, så hade harmonin funnits, om man hade hjälpt, stöttat och pratat ännu mer. När de är på ett visst sätt, så trivs jag inte med dem. Känner ibland även att det är skillnad på folk och folk. Som det alltid är. På fredagen är det lugnt. Men mer än på torsdagen. Under eftermiddagen faller ögonlocken ner. Jag känner inte den där ron i kroppen som jag haft ett bra tag. Jag känner hur hela jag förändras och egentligen vill jag bara hem och lägga mej under täcket. Men tar mej i kragen.

Och vid halv sex åker jag hemifrån till Slottsskogen och slår mej ner på en filt med en stor sallad, melon och rosévin. Smakar på en öl som V har med sig, men den får han behålla själv. Vissa har jag inte träffat på ett par år, några för några månader sedan. Och sedan maj. Jag känner hur ögonen inte vill vara med, men håller uppe humöret och skrattat, pratar, ler med de andra som jag en gång i tiden träffade ofta ofta. Ögonen känner av viss ilska och besvikelse på grund av män. Hur folk beter sig. Hur de inte agerar. Och att jag nu lägger ner samarbetet med den tajta trion som egentligen bara en av tre är värt.

Jag är stel i kropp. Den gör ont. Men försöker ta mej ut på en lugn promenad under lördagen.

Så bland gravstenar, blommor och träd och skog promenerar jag i endast fyrtiofem minuter. Den blir väldigt lugn.

Need some hot cup of. 

Jag vet inte riktigt om det är rynkor som helt plötsligt som dykt upp precis under ögonen. Eller om det är någon slags trötthettecken. Det går liksom i perioder under dagarna. Men jag har väl ändå humöret på ett Helt ok stadie. Det är slutet på året. December. Snön övergick till regn naturligtvis. Och jag vill bli varm överallt. Överallt. Jag vill känna värmen komma. 
Ni vet när man är På topp, kan dansa woohoo tjooohoo och sen helt plötsligt känner att nää va trött jag blev. Jag måste sätta mej ner. På en sekund. På en nanosekund. Sen blir jag pigg igen. Och sedan kommer en trötthetsdipp igen. På någon halvtimma. Men jag tränar. Annars fungerar inte jag.
Hörde mej för i måndags om det blir något bodypump-pass med G på lördagsförmiddagar igen framöver. Hade varit bra om man hade kunnat köra antingen eller, eller båda. Tisdagspasset har jag aldrig testat. Söndagar kan man ta, om det blir vajsing på kanske måndagar. Om man inte har något för sig då, vill säga. Har bodypumpat i elva månader nu, och känner att jag får ut mycket av det. På grund av att då får jag de övningar som är bra för rygg (två diskbråck som blev operation 2011) och annat.  Yogan  denna höst blev ju aldrig av.  Inte heller boxen. Men hoppas att det kommer. 

Är snart ledig i tio dagar i rad. Det ska bli härligt. Puss och kram.